Cirka 50–60 procent av alla patienter med levercirros utvecklar ascites under sjukdomsförloppet. Detta gör ascites till en av de vanligaste komplikationerna vid avancerad leversjukdom.
Ascites innebär en ansamling av vätska i bukhålan – det utrymme som finns mellan bukorganen och bukväggen. Vid cirros, en kronisk leversjukdom som kännetecknas av ärrbildning och successivt nedsatt leverfunktion, betraktas ascites som ett tydligt tecken på att sjukdomen har gått in i ett senare skede.
När levern blir svårt skadad förmår den inte längre producera tillräckliga mängder albumin, ett protein som hjälper till att hålla kvar vätskan inom blodkärlen. Låga albuminnivåer gör att vätska läcker ut från kärlen och samlas i bukhålan, vilket leder till ascites.
Utöver albuminbristen bidrar även portal hypertension – det vill säga förhöjt tryck i portådern som leder blod till levern – samt hormonella förändringar och nedsatt njurfunktion till vätskeansamlingen.
Framkomsten av ascites markerar ofta övergången till så kallad dekompenserad cirros och är kopplad till en försämrad prognos. Patienter som utvecklar ascites bör därför följas regelbundet av specialistvård, där behandling kan innefatta koständringar, vätskedrivande läkemedel eller vätskedränering vid besvär.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online