Reumatoid artrit (RA) är en kronisk autoimmun sjukdom som främst drabbar kroppens leder. Sjukdomen kan klassificeras i flera olika typer utifrån sin kliniska bild, graden av sjukdomsaktivitet och hur den svarar på behandling. Nedan går vi igenom de vanligaste typerna av RA.
Denna typ kännetecknas av att varken reumatoid faktor (RF) eller antikroppar mot cykliskt citrullinerat peptid (anti-CCP) kan påvisas i blodet. Seronegativ RA utgör cirka 10–20 procent av alla RA-fall.
Här kan RF och/eller anti-CCP-antikroppar påvisas i blodet. Seropositiv RA är den vanligaste formen och står för cirka 80–90 procent av alla fall. Denna variant är ofta förknippad med en mer uttalad sjukdomsbild.
Tidig RA avser sjukdomens första skede, vanligtvis inom de två första åren efter symtomdebut. Typiska tecken är ledvärk, svullnad, stelhet och inflammation i ledhinnan (synovialhinnan). Diagnosen kan vara svår att ställa eftersom symtomen ofta är lindriga och kommer och går.
Etablerad RA är det skede som inträffar efter de två första åren. Sjukdomen kännetecknas av bestående ledvärk, svullnad och inflammation, samt ledskador och missbildningar. RA kan även drabba andra organ och system i kroppen, vilket kan ge systemiska symtom som trötthet, viktnedgång och anemi.
Denna form påverkar många leder samtidigt, framför allt de små lederna i händer, fötter och handleder. Polyartikulär RA är den vanligaste typen av RA och kan variera från lindrig till svår vad gäller sjukdomsaktivitet.
Oligoartikulär RA drabbar endast ett fåtal leder, vanligtvis färre än fyra. Formen är mindre vanlig än polyartikulär RA och involverar oftast de större lederna, exempelvis knän, anklar eller armbågar.
Vid symmetrisk RA drabbas lederna på båda sidor av kroppen i ett spegelbildsmönster. Det kan exempelvis röra sig om båda händerna eller båda knäna samtidigt. Denna form är vanligare vid seropositiv RA.
Erosiv RA kännetecknas av förekomsten av erosioner, det vill säga områden där benet skadas och bryts ner. Formen är vanligare vid seropositiv RA och medför en högre risk för ledmissbildningar och funktionsnedsättning.
Denna typ innebär inte någon nedbrytning av ben och är vanligtvis mindre allvarlig än erosiv RA. Icke-erosiv RA ses oftare vid seronegativ RA och är kopplad till en lägre risk för ledmissbildningar och funktionshinder.
Juvenil idiopatisk artrit är en form av kronisk artrit som drabbar barn och ungdomar under 16 år. Den kan delas in i flera undertyper beroende på ålder vid debut, vilka leder som är involverade och vilka övriga symtom som förekommer.
Det är viktigt att komma ihåg att klassificeringen av RA kan vara komplex och variera beroende på vilka kriterier vårdpersonal använder. Sjukdomsförloppet skiljer sig dessutom markant från person till person, och vissa individer kan uppleva olika typer eller kombinationer av RA över tid. En korrekt diagnos och individanpassad behandling är därför avgörande för bästa möjliga resultat.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online