Vad är självbegränsande kolit? Orsaker, symtom och diagnos

Vad är självbegränsande kolit?

Självbegränsande kolit är en inflammation i tjocktarmens slemhinna som vanligtvis bara varar en kort tid och läker ut av sig själv. Tillståndet kallas ofta akut självbegränsande kolit eftersom det debuterar plötsligt, utvecklas snabbt och har ett kort förlopp – till skillnad från kroniska tarminflammationer som ulcerös kolit och Crohns sjukdom.

Möjliga orsaker

Den vanligaste orsaken till självbegränsande kolit är en infektion. Flera bakterier kan ligga bakom tillståndet, bland annat:

• Campylobacter jejuni
• Salmonella
• Shigella
• Yersinia

Dessa smittar oftast via kontaminerad mat eller vatten. Även parasiter kan i vissa fall orsaka en självbegränsande tjocktarmsinflammation.

Fall med okänd orsak

I cirka hälften av alla fall går det inte att påvisa någon bakteriell orsak. Dessa fall misstänks istället bero på ett virus. Oavsett orsak är det gemensamma att inflammationen är övergående och inte utvecklas till en kronisk sjukdom.

Symtom på självbegränsande kolit

De typiska symtomen kommer ofta hastigt och kan innefatta:

• Buksmärta och kramp i magen
• Diarré, ibland med blod eller slempålagring
• Aptitlöshet och trötthet
• Känsla av akut trängning (urgency)
• Uppblåsthet och obehag

Symtomen försvinner i regel helt när den underliggande infektionen har behandlats eller läkt ut.

Undersökningar som bekräftar diagnosen

För att ställa diagnosen går läkaren igenom patientens sjukhistoria, gör en fysisk undersökning och beställer laboratorieprover. Vanliga prover inkluderar avföringsodling för att påvisa bakterier, blodstatus (CBC), elektrolyter samt analys av avföring efter parasiter och parasitägg. En koloskopi görs ofta för att direkt granska tarmens slemhinna.

Resultaten av dessa undersökningar avgör om inflammationen i tjocktarmen är självbegränsande eller om det handlar om en kronisk kolit som kräver långsiktig uppföljning.

Koloskopets roll vid diagnostik

Ett koloskop är ett böjligt instrument med kamera som läkaren för in via ändtarmen för att inspektera tjocktarmens insida. Under undersökningen kan små vävnadsprover (biopsier) tas och analyseras i mikroskop.

Ett viktigt diagnostiskt tecken är hur inflammationen fördelar sig i slemhinnan: vid självbegränsande kolit är inflammationen begränsad till slemhinnans övre och mellersta lager, medan kronisk kolit ofta ger en djupare och mer utbredd inflammation. Denna skillnad hjälper patologen att skilja mellan de två tillstånden.

Behandling och prognos

Behandlingen är främst stödjande: vätskeersättning, vila och i vissa fall antibiotika om en bakteriell orsak påvisats. De flesta patienter blir helt friska inom några dagar till veckor utan bestående skador på tarmen. Uppföljning behövs normalt endast om symtomen kvarstår eller återkommer.