1. Hem
  2. Alternativ medicin
  3. Bett och stick
  4. Cancer
  5. Sjukdomar och behandlingar
  6. Tandhälsa
  7. Kost och näring
  8. Familjehälsa
  9. Hälso- och sjukvårdsbranschen
  10. Psykisk hälsa
  11. Folkhälsa och säkerhet
  12. Kirurgi och ingrepp
  13. Hälsa

Behandling av H. pylori-infektion – effektiva metoder och läkemedel

En H. pylori-infektion orsakas av bakterien Helicobacter pylori, som kan etablera sig i magsäcken och tunntarmen. Bakterien lever ofta i kroppen under lång tid utan att ge några symtom, men den kan plötsligt utlösa en infektion som leder till magsår – och i värsta fall ökar risken för magcancer. H. pylori är känd för att vara svårbehandlad, men det finns flera väl beprövade behandlingsalternativ.

Antibiotika

Hörnstenen i behandlingen är en eller flera antibiotika som förskrivs för att döda bakterien och eliminera den ur kroppen. Kuren pågår vanligtvis i ungefär två veckor, och det är viktigt att patienten fullföljer hela behandlingen även om besvären försvinner tidigare.

Protonpumpshämmare

För att behandlingen ska bli effektiv kombineras antibiotikan ofta med så kallade protonpumpshämmare, exempelvis omeprazol (Prilosec), lansoprazol (Prevacid) eller esomeprazol (Nexium). Dessa läkemedel minskar produktionen av magsyra, vilket gör att antibiotikan verkar bättre samtidigt som magslemhinnan får möjlighet att läka.

Histamin (H2)-blockerare

Som alternativ eller komplement kan histaminblockerare användas för att dämpa magsyraproduktionen. Vanliga preparat är ranitidin (Zantac) och famotidin (Pepcid). De lindrar symtomen och skapar en gynnsammare miljö för sårläkning i magsäcken.

Behandlingens framgång

Trots modern medicin misslyckas behandlingen i cirka 20 procent av fallen, enligt National Institutes of Health. Det beror bland annat på att bakterien kan utveckla resistens mot vissa antibiotika eller att patienten inte fullföljer den föreskrivna kuren.

Upprepade behandlingar

Om den första behandlingen inte ger resultat kan den upprepas med en annan kombination av antibiotika. Målet är att hitta ett preparat som bakterien ännu inte har utvecklat resistens mot. Efter avslutad behandling rekommenderas ofta en uppföljande kontroll, till exempel ett utandningstest eller ett avföringstest, för att säkerställa att infektionen faktiskt har eliminerats.

Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online