Divertikulit uppstår när små utbuktningar i matsmältningssystemet blir inflammerade eller infekterade. Dessa små påsar kallas divertiklar och kan i teorin bildas var som helst längs mag-tarmkanalen, men de är vanligast i tjocktarmen.
De flesta former av divertikulit drabbar vuxna över 40 års ålder. Meckels divertikulit är dock ett medfött tillstånd och drabbar därför även barn.
Meckels divertikulit orsakar oftast problem hos barn under två års ålder, eftersom tillståndet är medfött. I många fall växer barnet ifrån besvären med åldern. Divertikeln sitter i tunntarmen och kan leda till tarmobstruktion, sår och blödningar. Kraftiga blödningar kan i sin tur orsaka anemi (brist på röda blodkroppar) och i värsta fall chock.
Det vanligaste symtomet vid Meckels divertikulit är smärtfri blödning från ändtarmen. Blodet kan se ljusrött, mörkrött eller svartaktigt ut, beroende på var i tarmen blödningen sitter. Vissa barn kan också uppleva buksmärta, illamående eller kräkningar.
Om ditt barn visar symtom som kan tyda på Meckels divertikulit kommer läkaren att utföra olika diagnostiska undersökningar, exempelvis blodprov, avföringsprover, röntgenundersökningar och datortomografi (CT).
Behandlingen anpassas efter hur allvarligt barnets divertikulit är. Vanligtvis innebär behandlingen att den infekterade divertikeln avlägsnas kirurgiskt och att blödningen stoppas. Vid lindrigare besvär kan vården inledningsvis bestå av antibiotika och vila.
Enligt Mayo Clinic (2009) remitterar en allmänläkare vanligtvis barn med divertikulit vidare till en specialist inom mag-tarmsjukdomar. En sådan specialist kallas gastroenterolog.
Kontakta vården om ditt barn får blod i avföringen, kraftig buksmärta, feber eller tecken på trötthet och blekhet som kan tyda på blodbrist. Tidig diagnos minskar risken för komplikationer och ger barnet bästa möjliga behandling.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online