Leverencefalopati, även kallad hepatisk encefalopati, är en potentiellt reversibel neuropsykiatrisk funktionsstörning som orsakas av leversjukdomar som skrumplever eller hepatit, eller av tillstånd där blodet inte cirkulerar genom levern. Den exakta orsaken är inte helt känd. Tillståndet kännetecknas av nedsatt tankeförmåga och talsvårigheter, personlighetsförändringar, demensliknande symtom, förvirring, darrningar och dåsighet.
Patienter med leverencefalopati klarar ofta inte av att vårda sig själva och kan behöva återkommande sjukhusvård. Behandling finns både för den akuta och den kroniska formen av sjukdomen. Hur snabbt patienten tillfrisknar, liksom risken för återfall, varierar från person till person.
Ett alltför högt proteinintag kan leda till ökad produktion av ammoniak i kroppen. När levern är skadad och inte kan filtrera blodet på rätt sätt måste proteinkonsumtionen balanseras noggrant, så att patienten får tillräcklig näring utan att överskottet av ammoniak orsakar ytterligare hjärnpåverkan eller njurskador. Saltintaget begränsas också för att förebygga vätskeansamling i buken. Alkohol är helt förbjudet, eftersom det kan förvärra leverskadorna.
Laktulos, ett syntetiskt sockerämne som ger diarré, eller andra laxermedel används för att tömma tarmarna på blod och förkorta den tid under vilken protein hinner omvandlas till ammoniak. Doseringen måste anpassas individuellt för att undvika bukkramper, uppblåsthet, kraftig diarré och elektrolytrubbningar. En optimal dos ger vanligen två till fyra lösa avföringar per dag. För patienter som inte tål oral medicinering kan laktulos även ges via ändtarmen.
Antibiotika, exempelvis neomycin, kan ordineras för att döda bakterierna i tarmen och därigenom minska bakteriernas omvandling av protein till ammoniak och andra giftiga ämnen. Rifaximin, ett nyare antibiotikum med färre biverkningar, har också visat sig vara effektivt vid behandling av leverencefalopati.
Tillstånd i matsmältningskanalen som utlöser eller förvärrar leverencefalopati måste behandlas. Dit hör infektioner, elektrolytrubbningar, njursvikt, metabola rubbningar och förstoppning. Blödningar i mag- och tarmkanalen måste hejdas, och tarmarna behöver tömmas på allt kvarvarande blod.
Patienter som drabbas av svår oro eller agitation kan få haloperidol ordinerat som lugnande medel. Alla läkemedel som bryts ned eller utsöndras via levern, samt preparat som dämpar centrala nervsystemets funktion, avslutas normalt. Detta gäller bland annat bensodiazepiner, som ofta används mot alkoholabstinensbesvär. Patienter som befinner sig i alkoholabstinens kan dock behöva fortsätta med bensodiazepinbehandling, samtidigt som laktulosen ökas för att kontrollera leverencefalopatin.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online