Divertikulit blir allt vanligare i industrialiserade länder, bland annat på grund av vår fiberfattiga kost. Den goda nyheten är att kost- och livsstilsförändringar ofta kan förebygga denna smärtsamma mag-tarmsjukdom – eller hindra ett lindrigt fall från att utvecklas till ett allvarligare problem. Sjukdomen är vanligast hos personer över 40 år, och ju mer du vet om orsakerna och symtomen, desto lättare är det att få rätt diagnos i tid.
Divertikulit är en inflammation eller infektion i små, ballongliknande säckar i tarmväggen som kallas divertiklar. Själva förekomsten av divertiklar kallas divertikulos och orsakar oftast inga besvär alls. Många vet inte ens att de har tillståndet förrän de genomgår en hälsokontroll, exempelvis en screening för tjocktarmscancer eller en undersökning för andra tarmproblem.
Ibland blir dock divertiklarna inflammerade eller infekterade, och då uppstår divertikulit – ett tillstånd som ger obehagliga symtom och som kräver behandling.
Det mest typiska symtomet är smärta och ömhet i nedre vänstra delen av buken. Därtill kommer ofta:
Mindre vanliga symtom är uppblåsthet och blödning från ändtarmen. Kontakta alltid vården om du får svår buksmärta, hög feber eller synliga blodspår i avföringen.
Divertiklar bildas vanligtvis där tarmväggen är försvagad, ofta i samband med ökat tryck i tjocktarmen. En kost med lite fibrer ökar risken, eftersom fibrerna normalt gör avföringen mjukare och minskar belastningen på tarmen.
Exakt varför inflammation eller infektion uppstår i divertiklarna är inte helt klarlagt. En teori är att trycket i tarmen kan få divertikelväggen att brista, vilket startar inflammationen.
Trots en utbredd missuppfattning orsakar eller förvärrar varken popcorn, nötter eller frön divertikulit. Forskning visar att dessa livsmedel kan ätas utan risk för de flesta med divertikulos.
Vid ett akut anfall börjar läkaren oftast med att undersöka buken och leta efter ömhet. För att bekräfta diagnosen görs därefter vanligen en datortomografi (CT) av buken, gärna med kontrast via munnen och i en ven, eftersom den kan visa inflammerade divertiklar och eventuella komplikationer.
Eftersom symtomen kan likna flera andra sjukdomar måste läkaren utesluta exempelvis:
Ett blodprov tas ofta för att kontrollera CRP-värdet och antalet vita blodkroppar, vilket kan tyda på infektion. Enligt Merck Manual går det i ungefär 10 procent av fallen inte att skilja fynden från tjocktarmscancer – då behövs en koloskopi för en säker diagnos, dock först när den akuta inflammationen har lagat sig.
Behandlingen anpassas efter hur svåra symtomen är och om besvären återkommer ofta.
Lindriga fall: Vila, övergång till flytande eller fiberfattig kost under en kort period samt antibiotika räcker oftast. När symtomen har avtagit återintroduceras maten successivt, med gradvis ökad mängd fiberrik mat som frukt, grönsaker och fullkorn. Vissa läkare rekommenderar också fiberkosttillskott, exempelvis psylliumfrö (Metamucil), för att hålla tarmfunktionen regelbunden.
Viktigt: Har du fått antibiotika ska du alltid avsluta hela kuren, även om du börjar må bättre tidigare. Annars finns risk att infektionen kommer tillbaka och att bakterierna blir resistenta.
Kraftigare anfall av divertikulit kan ge inflammation i tarmväggen som sprider sig till omgivande vävnader. Det kan leda till komplikationer som:
Vid dessa tillstånd krävs ofta sjukhusvård med intravenösa antibiotika. Operation kan bli aktuell vid perforation, abscesser, fistlar eller återkommande divertikulit.
Den effektivaste förebyggande åtgärden är en fiberrik kost. Fibrerna gör avföringen mjukare och minskar trycket i tarmen, vilket både kan förebygga att divertikulit uppstår och förhindra att ett befintligt tillstånd förvärras.
Några praktiska råd:
Med enkla men konsekventa livsstilsval kan de flesta hålla divertikulos i schack och minska risken för smärtsamma divertikulitanfall betydligt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online