Matsmältningssystemet kan börja visa tecken på slitage med åldern, och divertikelsjukdom är en av de tillstånd som kan utvecklas under en persons senare år. Vid misstanke om divertikelsjukdom undersöker läkaren vanligtvis buken för att hitta ömma områden, tar ett blodprov för att kontrollera om det finns en infektion och låter därefter patienten genomgå en bilddiagnostisk undersökning, exempelvis en datortomografi (CT). För att kunna ställa en säker diagnos måste dessutom andra tillstånd med liknande symtom, såsom blindtarmsinflammation, uteslutas.
I takt med att en person åldras kan små utbuktningar, så kallade divertiklar, börja bildas på väggarna och slemhinnorna i olika delar av matsmältningssystemet. Den vanligaste platsen för dem är i tjocktarmen. När dessa påsar bildas kallas tillståndet divertikulos. Divertikulos är relativt vanligt, och de flesta som har det får inga besvär alls. I vissa fall blir dock påsarna inflammerade eller infekterade – då övergår tillståndet i divertikulit, vilket kräver behandling.
Ett av de vanligaste första symtomen vid divertikulit är smärta. I de flesta fall kommer smärtan plötsligt och är mycket skarp. I andra fall är den i början relativt lindrig men kan under loppet av några dagar utvecklas till en mer konstant och kraftig smärta. Oavsett svårighetsgrad eller karaktär sitter smärtan oftast i nedre vänstra delen av buken. Andra symtom som kan följa med buksmärtan är ömhet i bukväggen, feber samt illamående som ibland åtföljs av kräkningar.
Utöver smärtan kan flera andra besvär uppstå i takt med att divertikelsjukdomen utvecklas. Dessa inkluderar återkommande episoder av diarré och förstoppning, en uppblåst känsla i buken samt rektal blödning som kan synas i avföringen eller efter ett toalettbesök. I senare skeden kan även frossa och nattsvettningar tillkomma, tillsammans med feber och smärtsamma magkramper.
Den vanligaste behandlingen efter ett divertikulitanfall är flytande kost under några dagar för att låta tillståndet läka av sig självt. Läkaren kan förskriva antibiotika för att bekämpa eventuell infektion som utlöste anfallet, och rekommenderar ofta en gradvis återgång till fast föda rik på fibrer efter några dagar. Svårare anfall kan kräva intravenös antibiotikabehandling på sjukhus. I mycket allvarliga fall kan en operation, så kallad tarmresektion, bli nödvändig – där den sjuka delen av tarmen tas bort och de friska delarna sammanfogas.
Enligt Mayo Clinic inkluderar riskfaktorerna för divertikelsjukdom en kost med lågt fiberinnehåll, en livsstil utan regelbunden motion samt övervikt. Risken att drabbas ökar dessutom markant när en person passerar 40-årsåldern, vilket gör goda kost- och livsstilsvanor extra viktiga med åren.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online