Matsmältningssystemet består enligt National Digestive Diseases Information Clearinghouse (NDDIC) av matsmältningskanalen – en serie ihåliga organ som tillsammans bildar en lång, slingrande tub från munnen till anus – samt andra organ som hjälper kroppen att bryta ner och ta upp mat. Systemet samverkar med kroppens övriga organsystem för att skapa homeostas, det vill säga ett jämviktstillstånd i kroppen. Via matsmältningen får kroppen de viktiga näringsämnen som behövs, varav flera endast kan erhållas genom födan.
Matsmältningssystemets främsta uppgift är själva matsmältningsprocessen. Under matsmältningen bryts maten ner till en form som kroppen kan använda som näring. Näringsämnena tas upp i blodet som enkla molekyler, vilket gör att de kan transporteras till alla celler i kroppen. Där används de för tillväxt, reparation och energiproduktion.
Enligt Encarta sker matsmältningen i två faser: en mekanisk fas och en kemisk fas. Under den mekaniska fasen sönderdelas stora matpartiklar fysiskt till mindre bitar av tänderna. I den kemiska fasen bryter matsmältningskemikalier, som utsöndras av olika organ, ner enskilda molekyler i maten till ännu mindre partiklar, så att näringsmolekylerna kan tas upp och distribueras i hela kroppen.
Matsmältningssystemets organ kan delas in i två grupper: mag-tarmkanalen och bihangsorganen. Mag-tarmkanalen omfattar munhåla, svalg, matstrupe (esofagus), magsäck, tunntarm och tjocktarm. Bihangsorganen inkluderar tänder, tunga, spottkörtlar, gallblåsa, lever och bukspottkörtel.
Förloppet börjar i munnen där födan intas. Svalget pressar sedan ner maten i matstrupen, där muskelkontraktioner (peristaltik) för den vidare ned i magsäcken. I magsäcken blandas maten med magsaft, vilket bildar ett ämne som kallas chymus. Chymus transporteras därefter till tunntarmen, där i princip all upptagning av näringsämnen i blodet sker. Det olösliga material som blir över förs vidare till tjocktarmen, där avfallet lagras fram till defekation.
De flesta näringsämnen från den smälta maten tas upp i tunntarmen. Enligt NDDIC innehåller tunntarmens slemhinna många veck som täcks av små fingrlika utskott kallade tarmludd (villi). Tarmludden är i sin tur täckt av mikroskopiska utskott som kallas mikrovilli. Tillsammans skapar dessa en enorm yta genom vilken näringsämnen kan absorberas. Bland de näringsämnen som tas upp i tunntarmen finns kolhydrater, proteiner, fetter och vitaminer.
Kroppens centrala nervsystem samt olika körtlar styr och reglerar aktiviteter i matsmältningsprocessen, exempelvis utsöndringen av enzymer och vätskor. De viktigaste hormonerna som kontrollerar matsmältningen är gastrin, sekretin och kolecystokinin.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online