Bandmask (cestoder) är segmenterade plattmaskar som kan variera i storlek från cirka 15 centimeter till hela 7,5 meter. Fem typer kan infektera människor: nötkreatursbandmask, svinebandmask, fiskbandmask, hundbandmask och dvärgbandmask. De flesta smittas genom att äta otillräckligt tillagat, infekterat kött eller dricka förorenat vatten.
Bandmask lever och livnär sig vanligtvis i tarmen, där den kan orsaka matsmältningsbesvär, uppblåsthet, undernäring och anemi (blodbrist). Larver från svinebandmask kan dock sprida sig via blodet och bilda cystor i andra delar av kroppen, till exempel hjärnan, ryggmärgen, hjärtat, musklerna och ögonen, vilket kan leda till allvarliga och bestående skador.
Bandmask behandlas effektivt endast med antiparasitära läkemedel, såsom niklosamid, prazikvantel eller albendazol. Valet av läkemedel avgörs av vilken typ av bandmask som orsakat infektionen samt hur utbredd den är.
Cystor i centrala nervsystemet (hjärna och ryggmärg), hjärtat eller ögonen behandlas ofta med kortikosteroider för att minska inflammationen kring cystorna. I vissa fall måste cystorna avlägsnas kirurgiskt, följt av en långvarig behandling med antiparasitära läkemedel som kan pågå i upp till två år för att förhindra återfall.
Vissa bandmaskar, särskilt fiskbandmask, försämrar tarmens förmåga att ta upp vitamin B12, vilket kan ge symtom liknande de vid perniciös anemi, som trötthet och nedsatt koncentrationsförmåga. I dessa fall kan dagliga kosttillskott av vitamin B12 behövas för att återställa kroppens balans.
Det kan ta upp till tre månader innan alla maskar och ägg har passerat ut ur kroppen. Därför krävs regelbundna avföringsprov under uppföljningen för att säkerställa att infektionen är helt borta. I vissa fall kan en upprepad behandlingskur bli nödvändig om proven fortfarande visar tecken på parasiter.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online