Atrofisk gastrit är ett tillstånd där magsäckens slemhinna är kroniskt inflammerad och vävnaden gradvis börjar brytas ned. När den skadade magvävnaden läker ersätts den av bindväv och tarmliknande vävnad, vilket försämrar magsäckens förmåga att producera viktiga ämnen som pepsin och saltsyra. Resultatet blir mag- och matsmältningsbesvär av olika slag.
Orsakerna varierar. I vissa fall är atrofisk gastrit en autoimmun sjukdom där kroppens eget immunförsvar angriper magsäckens slemhinna. I andra fall utlöses tillståndet av yttre faktorer, framför allt en långvarig infektion med bakterien Helicobacter pylori. Liksom många andra former av gastrit utvecklas ofta atrofisk gastrit smygande, med få eller inga märkbara symtom under lång tid.
Ett vanligt symtom vid atrofisk gastrit är dyspepsi, det vill säga matsmältningsbesvär, sura uppstötningar eller gastroesofageal refluxsjukdom (GERD). Dessa besvär kännetecknas typiskt av smärta eller obehag i övre delen av buken, uppblåsthet samt ökad rapning, särskilt efter måltider.
Illamående och ibland kräkningar kan vara tecken på atrofisk gastrit. Illamående är dock vanligare vid andra typer av gastrit, men även patienter med den atrofiska varianten kan drabbas, särskilt i samband med måltider.
Vissa personer med atrofisk gastrit märker att aptiten successivt minskar. Detta beror ofta på de andra besvären – illamående och kräkningar gör maten mindre lockande, vilket i sin tur kan försvåra näringsintaget.
Några patienter upplever viktnedgång till följd av sjukdomen. I de flesta fall kan viktminskningen spåras tillbaka till andra symtom, som aptitlöshet, illamående och kräkningar, som tillsammans leder till ett lägre kaloriintag över tid.
Gastrit kan ofta misstänkas utifrån en fysisk undersökning och samtal om patientens symtom och sjukdomshistoria. För att fastställa exakt vilken typ av gastrit det rör sig om beställer läkaren vanligtvis ytterligare undersökningar. Den vanligaste är en gastroskopi (endoskopi), där en flexibel slang med kamera förs ner i magsäcken så att slemhinnan kan inspekteras direkt. Under undersökningen kan läkaren även ta små vävnadsprover, så kallade biopsier, som analyseras i mikroskop för att bekräfta diagnosen och utesluta andra sjukdomar.
Atrofisk gastrit går idag inte att bota, men flera läkemedel kan lindra symtomen och skydda slemhinnan. Vanliga behandlingsalternativ är syrabindande medel (antacida), protonpumpshämmare och histamin-2-blockerare, som alla minskar magsyran och lindrar obehaget.
Eftersom den skadade slemhinnan med tiden försämrar upptaget av vitamin B12 riskerar patienter att utveckla B12-brist. Därför behöver de flesta regelbundna B12-injektioner för att förebygga blodbrist och nervskador. Regelbundna kontroller hos läkare rekommenderas också, eftersom långvarig atrofisk gastrit kan öka risken för andra magbesvär som bör följas upp.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online