Kemisk matsmältning – alltså nedbrytningen av mat med hjälp av enzymer – påbörjas redan i munhålan. Där blandas maten med saliv, som innehåller enzymet salivamylas. Detta enzym sätter igång nedbrytningen av stärkelse till kortare sockerkedjor, exempelvis maltos, redan innan maten ens har sväljits.
När maten transporteras ner till magsäcken möter den magsaften, som består av saltsyra och enzymet pepsin. Saltsyran har flera viktiga uppgifter: den skapar en starkt sur miljö med lågt pH som dödar de flesta mikroorganismer som följt med maten, samtidigt som den denaturerar proteiner – det vill säga vecklar ut deras tredimensionella struktur. Det gör proteinerna mer tillgängliga för enzymer och underlättar därmed deras nedbrytning.
Pepsin är ett så kallat aspartatproteas som fungerar optimalt i den sura miljön. Enzymet inleder proteinmatsmältningen genom att klyva långa proteinkedjor till mindre peptider, som senare kan delas upp ytterligare.
Efter magsäcken fortsätter den kemiska matsmältningen i tunntarmen, där enzymer från bukspottkörteln samt galla från levern fullbordar nedbrytningen av kolhydrater, fett och proteiner. Först när näringsämnena brutits ner till sina minsta byggstenar kan de tas upp genom tarmväggen ut i blodet och användas av kroppen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online