Gastroesofageal reflux, ofta kallad sura uppstötningar eller återflöde, är ett tillstånd som beror på att den nedre esofagussfinktern – en muskelgrupp som skiljer magsäcken från matstrupen – inte stänger sig helt. Det gör att syra och mat kan ta sig tillbaka upp i matstrupen från magsäcken. Barn som lider av sura uppstötningar kan besväras av symtom som återkommande kräkningar, halsont, halsbränna och buksmärtor. För att avgöra om ett barn har sura uppstötningar kan läkare utföra flera olika undersökningar.
Vid en bariumsväljning får barnet svälja bariumsulfat, varefter en röntgentekniker tar röntgenbilder av matstrupen, magsäcken och den övre tunntarmen. Bilderna gör det möjligt för läkarna att granska den övre mag-tarmkanalen och utesluta eventuella anatomiska hinder.
Vid denna undersökning för läkaren in en sond genom näsan ner till den nedre esofagussfinktern. Sonden kopplas sedan till en pH-mätare som registrerar det återflöde som stiger från magsäcken upp i matstrupen. Undersökningen pågår vanligtvis under 24 timmar.
Vid en endoskopi för läkaren in ett tunt, böjligt instrument med kamera – ett så kallat endoskop – ner genom barnets svalg. Läkaren kan då se slemhinnan i matstrupen och magsäcken och bedöma om det finns inflammation eller sår på slemhinnan.
Läkaren tar ofta biopsier från slemhinnan i samband med endoskopin. Dessa vävnadsprover från matstrupens slemhinna hjälper läkaren att avgöra om det finns mikroskopiska förändringar som överensstämmer med sura uppstötningar, samt hur allvarligt återflödet är.
Vid en magsäckstömningsundersökning äter barnet mat och dricker en vätska som innehåller ett säkert radioaktivt ämne, en så kallad radionuklid. Läkaren placerar därefter en gamma-detektor över magsäcken för att mäta radioaktiviteten under flera timmar. Undersökningen görs för att avgöra hur snabbt maten tömmer magsäcken och passerar vidare till tunntarmen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online