Kolit är en kronisk inflammation i tjocktarmen som tros bero på en funktionsstörning i immunförsvaret. Sjukdomen kallas inom medicinen även ulcerös kolit och kan ge upphov till symtom som buksmärtor och återkommande diarré. Besvären kan bli så svåra att den drabbade inte klarar av sin vardag förrän de har kommit under kontroll. Kolit räknas tillsammans med Crohns sjukdom till de inflammatoriska tarmsjukdomarna. Sjukdomen drabbar män och kvinnor i lika hög grad, går inte att bota men kan behandlas och hanteras över tid.
Det finns flera olika former av kolit. Vid ulcerös proktit ses inflammationen endast i ändtarmsområdet – allra längst ner i matsmältningskanalen – och sprider sig inte uppåt i tjocktarmen. Vänstersidig kolit drabbar den del av tjocktarmen som omfattar sigma (sigmoidkolon) och colon descendens och är begränsad till kroppens vänstra sida. Pankolit är en kolit som inflammerar hela tjocktarmen, medan fulminant kolit är en ovanlig form som också omfattar hela tjocktarmen men är betydligt mer intensiv och aggressiv än pankolit.
Varför någon drabbas av kolit är inte helt klarlagt, men forskning pågår kring sambandet med gener och immunsystemet. Personer med kolit har ofta nära släktingar som också lider av sjukdomen, vilket gör ärftlighet till en viktig faktor när man försöker förstå vad som orsakar sjukdomen. Hos en person med kolit försöker immunsystemet bekämpa patogener som egentligen inte finns i tjocktarmen, vilket leder till inflammation och sår på en del av tarmens slemhinna. Varför detta sker är okänt, men stress – som tidigare ansågs kunna orsaka kolit – betraktas idag endast som något som förvärrar symtomen, inte som en utlösande faktor.
Symtomen på kolit varierar från person till person och skiljer sig i svårighetsgrad beroende på var inflammationen sitter. Vid ulcerös proktit inkluderar symtomen blödning från ändtarmen, smärta i rektalområdet och en ständig känsla av att behöva tömma tarmen. Vänstersidig kolit kan ge blodig diarré, och magkramp samt buksmärta är vanligt förekommande. Viktnedgång kan förekomma vid ulcerös kolit liksom vid pankolit. Denna form medför långa perioder av blodig diarré samt nattsvettningar, trötthet, smärta och kraftiga krampar. Fulminant kolit ger samma symtom, men de är så förstärkta att chock och uttorkning kan uppstå. Tjocktarmen kan i värsta fall brista eller bli så utspänd att tillståndet kräver akut vård.
Blodprov används ofta i utredningen av kolit, eftersom vissa antikroppar i blodet kan tyda på att sjukdomen är aktiv. För att kunna se och undersöka tjocktarmen noggrant och nå en säker diagnos använder läkaren en koloskopi. Under undersökningen förs ett långt, tunt rör med speciell kamera och ljuskälla upp i tjocktarmen. Koloskopet, som instrumentet heter, skickar bilder av tarmen till en skärm där läkaren kan se om den typiska inflammationen och sår på tarmens slemhinna finns. Läkaren kan även ta vävnadsprover under koloskopin som analyseras senare för att bekräfta diagnosen.
Behandlingen av kolit syftar till att minska inflammationen i tarmen, vilket i sin tur hjälper till att få symtomen under kontroll. Läkaren kan förskriva antiinflammatoriska läkemedel såsom mesalazin och balsalazid. Kortikosteroider kan också ha denna effekt. Cyklosporin är ett av flera vanligt använda immunsupprimerande läkemedel som prövas mot kolit, eftersom det kan få immunsystemet att sluta angripa den friska tjocktarmen. Behandlingar som lindrar symtomen inkluderar antidiarrémediciner och smärtstillande preparat. Kolit kan orsaka blodbrist (anemi) hos vissa personer, vilket innebär att järntillskott kan behövas. Om ingen annan behandling hjälper kan kirurgi för att ta bort den kolitdrabbade delen av tjocktarmen ibland vara ett alternativ.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online