Svampar är heterotrofa organismer, vilket innebär att de inte kan bilda egna organiska näringsämnen utan måste hämta dem från andra organismer. De utsöndrar matsmältningsenzymer i sin omgivning och tar sedan upp de mindre molekyler som bildas. Denna typ av nedbrytning kallas extern eller extracellulär matsmältning.
Processen börjar när svampens hyfer – trådlika cellstrukturer – växer in i dött organiskt material som ruttnande växter och djur, eller i andra organismer. Hyferna utsöndrar enzymer som bryter ner komplexa organiska ämnen till enklare molekyler, vilka därefter kan tas upp av svampen.
När näringsämnena har tagits upp transporteras de genom hela mycelet, det nätverk av hyfer som utgör svampens kropp. Där används de för tillväxt och fortplantning.
Även människan är heterotrof, men vi använder intern matsmältning, vilket innebär att födan tas in i kroppen och bryts ner inuti den.
Matsmältningen börjar i munnen, där tänderna mekaniskt sönderdelar maten medan saliven börjar bryta ner kolhydrater med hjälp av enzymet amylas. Maten passerar sedan ner genom matstrupen till magsäcken.
I magsäcken utsöndras magsafter som ytterligare bryter ner maten. Därefter fortsätter den till tunntarmen, där enzymer från bukspottkörteln och galla från levern kompletterar nedbrytningen. Tunntarmen är också den plats där de flesta näringsämnen absorberas ut i blodet.
Det osmälta materialet går vidare till tjocktarmen, där vatten återabsorberas innan resterna slutligen lämnar kroppen som avföring.
Den största skillnaden ligger i var nedbrytningen sker: svampar använder extern matsmältning utanför sin kropp, medan människor smälter maten internt i ett specialiserat matsmältningssystem.
Extern matsmältning är effektiv för svampar eftersom den gör det möjligt att utnyttja en mängd olika näringskällor i omgivningen. Intern matsmältning gynnar å sin sida människan, eftersom kroppen då kan styra takten i nedbrytningen och maximera upptaget av näringsämnen ur födan.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online