
När pepsin har brutit ner maten i magsäcken har den förvandlats till en halvflytande substans som kallas chymus. Denna delvis smälta föda passerar sedan genom pylorusventilen, magsäckens utgång, vidare till tolvfingertarmen – den första delen av tunntarmen. Där tar en lång och fascinerande kedja av processer vid.
När chymuset når tolvfingertarmen neutraliseras den sura miljön från magsäcken successivt. Bukspottkörteln utsöndrar bikarbonatjoner (HCO3-) som höjer pH-nivån och skapar en mer alkalisk miljö – perfekt anpassad för de enzymer som arbetar i tunntarmen, eftersom dessa inte fungerar i sura förhållanden.
Närvaron av chymus i tolvfingertarmen stimulerar tarmcellerna att frigöra hormoner som kolecystokinin (CCK) och sekretin. Dessa hormoner signalerar till bukspottkörteln att utsöndra bukspott innehållande en rad viktiga matsmältningsenzymer:
Gallblåsan släpper ut galla, som spelar en avgörande roll i fettsmältningen. Gallan innehåller gallsalter som fungerar som ett slags naturligt rengöringsmedel: de bryter ner stora fettglober till mindre droppar. Detta ökar fetternas yta avsevärt, vilket gör dem lättare för enzymerna att nå och spjälka.
Bukspottkörtelns enzymer fortsätter att bryta ner näringsämnena till allt mindre beståndsdelar:
Dessa mindre molekyler är mycket lättare för kroppen att absorbera och transportera genom tarmväggen.
De smälta näringsämnena – aminosyror, enkla sockerarter och fettsyror – tas nu upp genom tunntarmens vägg och övergår i blodet. Denna process sker med hjälp av olika transportmekanismer och specialiserade strukturer i tarmslemhinnan, framför allt tarmvilli och mikrovilli. Dessa mikroskopiska veck ökar tarmens yta enormt och gör upptaget effektivt.
Under hela passagen genom tunntarmen utför musklerna rytmiska sammandragningar som kallas peristaltik och segmentering. Peristaltiken driver innehållet framåt, medan segmenteringarna blandar maten ordentligt med matsmältningsenzymerna. Tillsammans underlättar de både näringsupptaget och transporten av osmält material vidare i matsmältningskanalen.
Efter att näringsämnena har tagits upp förs eventuella osmälta matrester och vatten vidare till tjocktarmen (kolon). Där bearbetas innehållet ytterligare, vätskan återabsorberas och avföringen bildas – som till slut lämnar kroppen via ändtarmen vid defekation.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online