
Att dricka havsvatten leder till att cellerna i slemhinnan som klär magen och tarmarna förlorar vatten. Detta är ett exempel på osmos.
Vid osmos rör sig vatten genom en semipermeabel membran från ett område med högre vattenkoncentration till ett område med lägre vattenkoncentration. Havsvatten innehåller en betydligt högre koncentration av lösta salter än vätskan inne i kroppens celler.
När havsvatten kommer i kontakt med slemhinnorna i magen och tarmarna uppstår därför en koncentrationsgradient: vattenmolekyler vandrar ut ur cellerna och ut mot det saltare havsvattnet i ett försök att utjämna koncentrationerna på båda sidor om membranet.
Denna vattenförlust gör att cellerna torkar ut, vilket kan leda till uttorkning. Dessutom rubbas kroppens elektrolytbalans, eftersom den höga saltkoncentrationen i havsvatten dessutom ökar njurarnas arbetsbörda – de behöver använda mer vatten för att utsöndra överskottssalten än den mängd vätska som faktiskt tillförs.
Det är därför drickande av havsvatten snarare förvärrar uttorkningen än lindrar törsten, och kan i värsta fall vara farligt vid större mängder.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online