Blodet som lämnar tunntarmen och leds till levern via portvenen innehåller ett stort antal ämnen som tagits upp under matsmältningen. Levern fungerar sedan som kroppens centrala bearbetningsstation, där näring lagras eller omvandlas och skadliga substanser bryts ner. Här är de viktigaste komponenterna i detta blod.
Glukos – tas upp från nedbrutna kolhydrater och utgör kroppens främsta energikälla.
Aminosyror – tas upp från proteiner och används för att bygga upp kroppens egna proteiner.
Fettsyror och glycerol – tas upp från lipider (fetter) och används som energikälla samt byggnadsmaterial.
Vitaminer – exempelvis fettlösliga vitaminer som A, D, E och K.
Mineraler – exempelvis järn, kalcium och magnesium, som behövs för allt från syretransport till skelettets uppbyggnad.
Vatten absorberas kontinuerligt tillsammans med näringsämnena och är avgörande för blodvolymen.
Elektrolyter – bland annat natrium, kalium, klorid, bikarbonat och kalcium, vilka reglerar vätskebalansen, nervsignaler och muskelfunktion.
Portablodet är relativt syrefattigt, eftersom tarmtotten (tarmvilli) förbrukar syre under det aktiva upptaget av näringsämnen. Syrehalten i portablod är därför betydligt lägre än i syrerikt arteriellt blod, men blodet kompenserar detta genom sitt höga näringsinnehåll.
Kvävehaltigt avfall – exempelvis urea och urinsyra, som bildas vid nedbrytning av proteiner.
Bilirubin – en gulaktig nedbrytningsprodukt av hem, den järnhaltiga delen av hemoglobin i röda blodkroppar.
Koldioxid – bildas som en biprodukt vid cellandningen och transporteras med blodet.
När detta blod når levern filtreras, omvandlas och lagras ämnena efter behov, vilket gör levern till ett av kroppens mest centrala organ för ämnesomsättningen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online