Galla – sammansatt av gallsalter, fosfolipider, kolesterol och bilirubin – är oupphörligt för effektiv fettmatsmältning och upptag. Utan det uppstår fettmalabsorption (steatorré) och brist på fettlösliga vitaminer.
Med galla: Normal process
- Emulgering: Gallsalter är amfipatiska molekyler som bryter stora fettglobuler till små droppar, vilket dramatiskt ökar ytan för enzymatisk verkan.
- Lipasaktivering och stabilisering: Gallsalter stabiliserar pankreaslipas vid lipid-vattengränsen. Kolipas (en kofaktor) fäster lipas till droppytan, förhindrar gallsalthämmning.
- Blandad micellbildning: Gallsalter, fett syror, monoglycerider, kolesterol och fettlösliga vitaminer bildar blandade miceller (3–10 nm). Dessa vattenlösliga strukturer transporterar lipider till enterocyten borstkant för upptag.
Utan galla: Konsekvenser
- Stora fettdroppar kvarstår, begränsar lipasåtkomst.
- Ofullständig hydrolys av triglycerider.
- Dålig micellbildning → lipider stannar i lumen → steatorré (fetta avföringar) och brist på vitaminer A, D, E, K.
Kliniska scenarier som orsakar gallsaknad
- Gallgangsobstruktion (gallstenar, strikturer, tumörer).
- Ileumresektion eller sjukdom (t.ex. Crohns) som försämrar gallsaltåterupptag.
- Liten tarm övertillväxt (SIBO) dekonjugerar gallsalter.
Hantering
Pankreasenzymersättningsterapi (PERT) är standard. Vid gallsyramalabsorption kan gallsyrabindare (kolestyramin) minska diarré. Vid svår fettmalabsorption kan medelkedjefettsyror (MCT) – som kringgår lymfatisk transport – användas.
