Lipas i tjocktarmen spelar ingen betydande roll i smältning av kostfett. Den övervägande majoriteten av lipiddigestion och absorption sker i tunntarmen.
Tunntarmen: Primär plats
- Magenlipas (magen): Inleder hydrolys (10–30 % av triglycerider), viktig hos nyfödda.
- Pankreaslipas (duodenum): Huvudenzym; kräver kolipas & gallsalter; hydrolys TG → 2-MAG + 2 FA.
- Gallsaltberoende lipas (BSDL / karboxylesterlipas): Pankreas & bröstmjölk; hydrolys kolesterolestrar, fosfolipider.
- Fosfolipas A2: Fosfolipider → lysofosfolipider + FA.
- Kolesterolesteras: Kolesterolestrar → kolesterol + FA.
- Blandade miceller (gallsalter + produkter) → absorption av enterocyter → chylomikronmontering → lymfatisk transport.
Tjocktarmen (Kolon): Minimal lipolytisk aktivitet
- Ingen pankreaslipassekretion i kolon.
- Mikrobiella lipaser: Kolonbakterier producerar lipaser, men verkar primärt på endogena lipider (avskurna epitelceller, bakteriemembran, slem) och missabsorption av kostfett (steatorré).
- Kortkedjade fettsyror (SCFA): Huvudsakliga kolonna fermentationsprodukter kommer från kolhydrater (acetat, propionat, butyrat). Lipidfermentering ger förgrenade FA (mindre).
- Gallsyrametabolism: 7α-dehydroxylering av bakterier → sekundära gallsyror (deoxycholat, lithocholat) → återabsorberas eller utsöndras.
Klinisk relevans
- Steatorré: >7 g fett/dag i avföring → indikerar tunntarmsmalabsorption (pankreasinsufficiens, celiaki, gallsyrabrist, SIBO), inte kolonial lipasbrist.
- Kolonadaptation: Efter massiv tunntarmsresektion kan kolon absorbera vissa SCFA och vätska, men inte signifikant fett.
- Orlistat: Hämmar magen/pankreaslipas → omätat fett når kolon → oljig läckage, diarré.
Slutsats: Kolonen är för vätske/elektrolytabsorption, SCFA-produktion och avföringsbildning – inte fettsmältning. Fettmalabsorption är en tunntarmssjukdom.
