Trots att magsyran är så stark att den skulle kunna skada många material, korroderar den inte våra tarmar. Förklaringen ligger i kroppens välutvecklade skyddsmechanismer, som ser till att den frätande saften endast används där den hör hemma – i matsmältningsprocessen.
Magsäcken är ett muskulöst organ som knådar maten och blandar den med magsaft för att sönderdela den. Magsaften innehåller framför allt två viktiga komponenter: saltsyra och enzymet pepsin.
Saltsyran fyller två centrala funktioner. Den dödar bakterier som kommer in med maten och skapar den sura miljö som krävs för att proteiner ska kunna brytas ner. Pepsin är ett enzym som specialiserat sig på att klippa sönder proteinkedjor i mindre bitar, vilket gör dem lättare för kroppen att ta upp och använda.
Både magsäckens och tarmarnas insidor är täckta av en slemhinna med ett skyddande lager slem. Slemet fungerar som en barriär som hindrar syran från att nå själva vävnaden. Magsäcken utsöndrar dessutom kontinuerligt nytt slem samt bikarbonat, som neutraliserar syran alldeles intill slemhinnan.
När den sura födan sedan passerar vidare till tolvfingertarmen möts den av bikarbonatrikt sekret från bukspottkörteln. Det höjer snabbt pH-värdet och gör miljön neutral igen innan näringen tas upp i tarmen.
Ibland kan balansen mellan syra och skydd rubbas, till exempel vid infektion med bakterien Helicobacter pylori eller vid långvarig användning av vissa värktabletter. Då kan slemhinnan skadas och tillstånd som gastrit eller magsår utvecklas – något som tydligt visar hur avgörande det skyddande slemlagret är för vår hälsa.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online