Den metabola störning som ligger till grund för de karakteristiska symtomen vid diabetes mellitus är antingen insulinresistens eller en bristande insulinproduktion, beroende på vilken typ av diabetes det gäller. Insulin är ett hormon som bildas i bukspottkörteln och som reglerar kroppens glukosomsättning genom att möjliggöra att cellerna kan ta upp och använda glukos som energikälla.
Vid typ 1-diabetes producerar bukspottkörteln lite eller ingen insulin alls. Detta orsakas oftast av en autoimmun reaktion där kroppens immunförsvar felaktigt angriper och förstör de insulinproducerande betacellerna i bukspottkörteln. Utan tillräckligt med insulin kan glukos inte effektivt tas upp av cellerna, vilket leder till hyperglykemi, det vill säga förhöjda blodsockernivåer.
Vid typ 2-diabetes utvecklar kroppen insulinresistens, vilket innebär att cellerna blir mindre känsliga för insulinets effekter. I början kompenserar bukspottkörteln genom att producera mer insulin för att motverka resistensen, men med tiden kan den inte längre klara av att producera tillräckligt med insulin för att hålla blodsockernivån normal.
Det är viktigt att komma ihåg att symtomen och deras svårighetsgrad kan variera mellan olika individer. Vissa personer har endast diskreta symtom, eller inga märkbara symtom alls, i tidiga skeden av typ 2-diabetes. Därför är regelbundna hälsokontroller och blodsockerövervakning avgörande för att upptäcka diabetes i tid och påbörja behandling snabbt. En tidig insats kan förebygga eller minimera allvarliga komplikationer på sikt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online