Är laktosintolerans en anpassning till miljöfaktorer?

Laktosintolerans betraktas i allmänhet inte som en anpassning till miljöfaktorer. Tillståndet beskrivs mer korrekt som en naturligt förekommande fysiologisk egenskap som beror på en minskad produktion eller fullständig avsaknad av enzymet laktas i tunntarmen. Laktas har i uppgift att bryta ner laktos – det huvudsakliga sockret i mjölk och mejeriprodukter – till sina beståndsdelar glukos och galaktos, vilka därefter kan tas upp i blodet och användas av kroppen.

Symtom vid laktosintolerans

När en person med laktosintolerans äter eller dricker livsmedel som innehåller laktos passerar det ospjälkade sockret vidare till tjocktarmen. Där jäses det av tarmbakterier, vilket bildar gaser och vätska. Detta leder till typiska symtom som:
• Magont och kramp
• Uppblåsthet
• Gasbildning
• Diarré

Symtomens svårighetsgrad varierar ofta från person till person och beror bland annat på hur mycket laktos som konsumeras samt på hur stor den återstående laktasaktiviteten är.

Geografiska skillnader och genetiska orsaker

Förekomsten av laktosintolerans skiljer sig markant mellan olika befolkningsgrupper och etniska grupper världen över. Tillståndet är betydligt vanligare i regioner som Afrika, Asien och delar av södra Europa, där det historiskt sett funnits ett mindre beroende av mjölkhushållning och mjölkdrickande. I dessa områden kan produktionen av laktas ha minskat successivt efter barndomen, eftersom kosthållningen traditionellt byggts på andra livsmedel än mjölk.

Det är dock viktigt att understryka att det främst är genetiska faktorer – inte miljöfaktorer – som avgör om en individ utvecklar laktosintolerans. Förmågan att fortsätta bryta ner laktos i vuxen ålder, så kallad laktaspersistens, är en ärftlig egenskap som blev särskilt vanlig i norra Europa, där mjölkkonsumtionen haft stort kulturhistoriskt värde. Hos personer utan denna genetiska variant sjunker laktasproduktionen naturligt med åldern, vilket gör att laktosintolerans snarare bör ses som det biologiska "grundläget" hos vuxna människor än som en sjukdom eller en anpassning till yttre förhållanden.