Nelson-Somogyi-metoden är en klassisk kolorimetrisk analys för blodglukosbestämning, baserad på kopparreduktion.
Princip
- Reduktion: Glukos (reducerande socker) reducerar Cu²⁺ (kuprisk) till Cu⁺ (kuprös) i alkaliskt kopparreagens (Nelson-Somogyi reagens: kopparsulfat, natriumkarbonat, natriumkaliumtartrat).
- Färgutveckling: Kupr(I)oxid reagerar med arsenomolybdat reagens (ammoniummolybdat, svavelsyra, natriumarsenit) för att bilda en blå färgad komplex (molybdenumblått).
- Mätning: Absorbans läses vid 540 nm (eller 620–660 nm) korrelerar med glukoskoncentration.
Procedur sammanfattning
- Proteinfällning (t.ex. tungstat eller zinkhydroxid) för att ta bort störande proteiner.
- Tillsätt Nelson-Somogyi reagens; värma i kokande vattenbad 15–20 min.
- Svalna; tillsätt arsenomolybdatreagens; inkubera 10–15 min.
- Centrifugera/filtrera; mät absorbans mot glukosstandarder.
Beräkning
Glukos (mg/dL) = (Absorbansprov / Absorbansstandard) × Standardkoncentration
Originalmetoden använde faktor 100 för specifika reagensvolymer; moderna anpassningar varierar.
Referensintervall (Fastande plasmaglukos)
- Normal: 70–99 mg/dL (3,9–5,5 mmol/L)
- Prediabetes: 100–125 mg/dL
- Diabetes: ≥126 mg/dL
Klinisk kontext
- Historiskt viktig; i stor utsträckning ersatt av enzymerter (glukosoxidasa/hexokinas) som är snabbare, mer specifika och automatiserbara.
- Används fortfarande i resursbegränsade miljöer eller för specifika forskningstillämpningar.
- Mäter totala reducerande sockerarter – inte glukosspecifik (interferens från andra reducerande substanser).
Att förstå denna metod ger insikt i den biokemiska basen för glukosanalys.
