Kolera är en av de mest vätskedränerande infektionssjukdomarna som finns. En smittad person kan förlora flera liter kroppsvätska per dygn genom kraftig diarré och kräkningar. Orsaken är bakterien Vibrio cholerae, som producerar ett gift – koleratoxin – som direkt påverkar tarmens celler.
När bakterien etablerat sig i tunntarmen utsöndrar den sitt toxin, som binder till cellernas yta och stör deras normala reglering av salt och vatten. Resultatet blir att tarmcellerna börjar pumpa ut enorma mängder vätska och elektrolyter, framför allt natrium, kalium och klorid, in i tarmlumen. Detta ger upphov till den typiska stora, vattenklara – ibland kallade risvattniga – diarrén som kännetecknar sjukdomen.
Utöver påverkan på tunntarmen kan infektionen också öka vätskesekretionen i tjocktarmen, vilket ytterligare förstärker diarrén och därmed den totala vätskeförlusten.
Utan tillräcklig ersättning av vätska och salter blir konsekvenserna snabbt allvarliga. Kroppen tappar både vatten och viktiga elektrolyter, vilket kan leda till:
Det är just denna snabba vätskeförlust som gör obehandlad kolera till en potentiellt dödlig sjukdom.
Den viktigaste behandlingen vid kolera är omedelbar återvätskning. I lindrigare fall används oralt rehydreringsalt (ORS) – en blandning av rent vatten, salt och socker som kroppen lätt absorberar även vid kraftig diarré. Vid svårare sjukdom ges vätska direkt i blodet via dropp (intravenös terapi).
När förlorad vätska och elektrolyter ersätts kan kroppens normala funktioner återställas, och de flesta patienter tillfrisknar fullständigt. Antibiotika kan dessutom korta ner sjukdomsförloppet och minska mängden bakterier som utsöndras, men det är återvätskningen som är avgörande för överlevnad.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online