Pattofysiologi
PH1 är en autosomalt recessiv störning orsakad av bialleliska mutationer i AGXT, som kodar för alanin:glyoxylat aminotransferas (AGT). AGT-brist i hepatocyter omdirigerar glyoxylat till lactatdehydrogenas, som omvandlar det till oxalat istället för glycin. Överskott av oxalat överstiger njurarnas utsöndringsförmåga → kalciumoxalatkristallnedlagring.
Klinisk presentation
- Njursten (ofta barndomsdebut)
- Nefrokalsinos
- Progressiv njursvikt → terminal njursvikt (medelålder 20–30 utan behandling)
- Systemisk oxalös (bensmärta, frakturer, kardiomyopati, retinopati, neuropati) efter njursvikt
- Tillväxthämmning hos barn
Diagnostik
- Urinär oxalatsutskilning (>0,7 mmol/1,73m²/24h)
- Plasmaoxalat (förhöjt vid avancerad njursvikt)
- Genetisk testning (AGXT sekvensering) bekräftar diagnos; möjliggör prenatal/preimplantationsdiagnostik.
- Leverbiospsi (AGT-aktivitet) sällan nödvändig.
Behandling
Konservativ
- Hög vätskeintag (≥3 L/m²/dag) för att upprätthålla urinutskilning >2 L/dag.
- Kaliumcitrat (alkaliserar urin, hämmar kristallbildning).
- Pyridoxin (vitamin B6) 5–20 mg/kg/dag – ~30% svarar (specifika mutationer behåller partiell AGT-aktivitet).
- Låg-oxalatkost (begränsa spenat, rabarber, rödbetor, nötter, choklad, soja).
- Kalcium vid måltider för att binda kostoxalat.
Avancerad
- Ortopisk levertransplantation (OLT) korrigerar metaboliska defekten (lever är primär AGT-källa).
- Kombinerad lever-njurtransplantation vid terminal njursvikt.
- Nytt: RNAi-terapi (lumasiran – godkänd för PH1) minskar hepatisk oxalatproduktion genom att rikta glykolatoxidasa.
Prognos
Tidig diagnos och aggressiv hantering bevarar njurfunktion. Lumasiran och transplantation har dramatiskt förbättrat utfall. Multidisciplinär vård (nephrologi, genetik, urologi, nutrition) är avgörande.
