Migrän är en komplex neurovaskulär sjukdom med genetisk benägenhet, miljöutlösare och dysreglering av flera neurotransmittersystem. Inget enskilt neurotransmittor "orsakar" migrän; snarare ligger en dynamisk obalans över flera system till grund för anfallen.
Viktiga neurokemiska aktörer
Serotonin (5-HT)
- Nivåer sjunker under anfall; triptaner (5-HT₁B/₁D-agonister) kontraherar meningea kärl och hämmar neuropeptidfrisättning.
- Interiktal serotonerg dysfunktion kan sänka migräntröskeln.
Calcitonin Gene-Related Peptide (CGRP)
- Potent vasodilatator frigiven från trigeminusnervändar; central och perifer sensibilisering.
- Monoklonala antikroppar (erenumab, fremanezumab, galcanezumab) och gepanter (rimegepant, ubrogepant) riktar mot CGRP eller dess receptor – stor terapeutisk framsteg.
Dopamin
- Överkänslighet hypoteseras; dopaminantagonister (metoklopramid, proklorperazin) behandlar illamående och avbryter anfall.
Glutamat & GABA
- Kortikal spridande depression (CSD) – våg av neuronal depolarisering som ligger till grund för aura – drivs av glutamat-excitotoxicitet och GABAergiskt fel.
- Topiramat, valproat modulariserar glutamat/GABA.
Andra modulatorer
- PACAP-38: Nya mål; kolokaliserat med CGRP.
- Orexin/hypokretin: Sömn-vakna-reglering; koppling till migränkronifiering.
- Östrogen: Svängningar modulariserar trigeminovaskulär känslighet (menstruell migrän).
Integrerad modell
Migrän innebär en "överkänslig" hjärna med sänkt tröskel för CSD och trigeminovaskulär aktivering. Utlösare (stress, sömnförändring, väder, hormonella skift) stör homeostasen hos benägna individer, initierar en kaskad av neuropeptidfrisättning, neurogen inflammation och central sensibilisering.
Klinisk implikation
Effektiv hantering riktar in på flera nivåer: utlösarundvikande, profylaktiska läkemedel (beta-blockers, antikonvulsiva, CGRP mAbs, botulinumtoxin), akuta terapier (triptaner, gepanter, ditaner, NSAID) och beteendestrategier (KBT, biofeedback, regelbunden sömn/måltider).