Multipel skleros (MS) och fibromyalgi är två kroniska sjukdomar som trots vissa gemensamma symtom skiljer sig markant åt. Båda är notoriskt svåra att diagnostisera, och många patienter går i flera år med känslan av att något är fel innan de får en fastställd diagnos. Behandlingsalternativen överlappar delvis, men eftersom sjukdomarna har olika orsaker måste vårdstrategierna gå olika vägar. Här följer en översikt som hjälper dig att skilja de två tillstånden åt.
Medicinen på 1800-talet var långt ifrån lika utvecklad som idag, men anteckningar och teckningar från tidigt 1800-tal visar patienter som sannolikt led av det vi nu kallar MS. Sjukdomen fick sitt namn 1869 av Jean-Martin Charcot, professor i neurologi. Kunskapen om orsakerna var dock mycket begränsad, vilket gjorde behandlingarna ineffektiva. Under mitten av 1900-talet växte förståelsen för vad som ligger bakom sjukdomen, och då bildades även National MS Society. Mot seklets slut ledde forskningsframstegen till att orsakerna bakom symtomen allt bättre kunde kartläggas och mer effektiva behandlingar började utvecklas. Trots detta återstår fortfarande mycket att lära om sjukdomen.
Fibromyalgi är en betydligt yngre diagnos. Det är först under de senaste decennierna som tillståndet har blivit allmänt erkänt inom vården. Ändå finns beskrivningar av det vi idag kallar fibromyalgi så långt tillbaka som till 1600-talet. Först 1987 erkände American Medical Association tillståndet som en verklig sjukdom som kan orsaka funktionsnedsättning. Än idag finns dock läkare som avfärdar fibromyalgi, främst för att tillståndet inte kan upptäckas med vanliga medicinska tester som röntgen och blodprover.
MS är en kronisk autoimmun sjukdom som angriper centrala nervsystemet. Sjukdomen uppstår när kroppens immunförsvar angriper den egna myelinet – en fet substans som omger och skyddar nervfibrerna och som även kan skadas själv. Skadan på myelinet leder till ärrvävnad, så kallad skleros, därav namnet multipel skleros.
Fibromyalgi är också en kronisk sjukdom, men den bakomliggande orsaken är fortfarande okänd. Dagens forskare tror att tillståndet handlar om onormal sensorisk bearbetning i centrala nervsystemet, vilket gör att patienten upplever en förstärkning av smärtsignaler. Forskning tyder dessutom på att nivåerna av vissa signalsubstanser, aminosyror och andra kemiska ämnen är i obalans.
Båda tillstånden saknar tydliga laboratoriefynd eller fysiska fynd som entydigt kan bekräfta diagnosen. I stället krävs en detaljerad sjukdomshistoria, som främst används för att utesluta andra möjliga orsaker snarare än att ställa diagnosen direkt.
För att MS ska kunna diagnostiseras måste det finnas tecken på skada i två separata områden i centrala nervsystemet, synliga vid en MR-undersökning, och skadorna måste ha uppstått med minst en månads mellanrum.
För att fibromyalgi ska kunna diagnostiseras måste vissa symtom finnas i patientens egen sjukdomsbeskrivning, tillsammans med utbredd smärta och ömhet vid karakteristiska punkter på kroppen. Dessa kriterier fastställdes ursprungligen av American College of Rheumatology, som senare har uppdaterat dem så att tonvikten numera ligger på utbredd smärta och typiska följdsymtom snarare än på antalet ömma punkter.
Symtomen vid både MS och fibromyalgi varierar kraftigt från person till person. Ingen patient upplever sitt tillstånd på exakt samma sätt, och varje dag kan se olika ut för den som lever med sjukdomen.
MS kan ge trötthet, smärta, domningar, balanssvårigheter, yrsel, minnesproblem och muskelspasticitet, bland många andra symtom.
Fibromyalgi ger kronisk, djup och utbredd smärta. Patienter har beskrivit smärtan som stickande, skjutande och som djup muskelvärk. Vanligt förekommande är också domningar, trötthet, koncentrationssvårigheter, nedsatt sömnkvalitet samt överkänslighet mot ljud, ljus och temperatur.
Eftersom ingen exakt orsak till något av tillståndena är känd finns det tyvärr ingen botande behandling. Vården syftar i stället till att förbättra livskvaliteten och minska funktionsnedsättningen så mycket som möjligt.
MS behandlas främst med läkemedel. Ett stort antal preparat används, och det kan ta lång tid att hitta rätt läkemedel och dos för varje enskild patient.
Även fibromyalgivården bygger till stor del på läkemedel. Receptfria eller receptbelagda smärtstillande medel och sömnmedel används för att lindra symtomen och hjälpa kroppen att vila.
Båda tillstånden svarar dock positivt på regelbunden motion, särskilt träning i vatten där trycket på ömma leder minskar och det varma vattnet hjälper musklerna att slappna av. En skonsam yogapraktik har dessutom visat sig vara värdefull: genom yoga stretchar och slappnar patienten långsamt och varsamt av musklerna och lär sig använda meditation för att hantera den stress som alla kroniska sjukdomar medför. Meditation är särskilt viktig eftersom stress kan förvärra symtomen vid både MS och fibromyalgi.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online