Multipel skleros (MS) är en kronisk och ofta invalidiserande sjukdom som angriper det centrala nervsystemet (CNS), vilket består av hjärnan, ryggmärgen och nerverna. Den exakta orsaken till MS är okänd, och ett botemedel saknas fortfarande. Forskning pågår dock kontinuerligt världen över för att utveckla bättre behandlingsprogram och hitta sjukdomens grundorsak. Enbart i USA lever nästan 350 000 personer med MS. Symtomen varierar från patient till patient, men många av dem är gemensamma för alla fyra former av sjukdomen.
Motoriken påverkas av MS, antingen genom en kroniskt försämrande utveckling eller som kortvariga attacker följda av återhämtningsperioder. Eftersom sjukdomen drabbar centrala nervsystemet blir rörelseförmågan nedsatt. Sluddrigt tal är tydligt hos många patienter, medan andra främst upplever muskelsvaghet. Förlamning kan också uppstå vid MS, men sker vanligtvis först i senare skeden av sjukdomen. Under skov kan patienterna ha svårt att gå och behöver ofta gånghjälpmedel som käpp, eller till och med rullstol, på grund av balansrubbningar, yrsel och bristande koordination.
Det sensoriska systemet påverkas också av MS, vilket oftast visar sig som domningar eller stickningar i armar, ben och fötter. Stickningarna kan åtföljas av ryckningar eller spastiska rörelser i benen. Besvären är vanligast under natten, när musklerna är i vila. Många patienter upplever dessutom ansiktssmärta samt smärta i andra delar av kroppen utan någon uppenbar orsak eller skada.
Patienter med MS kan även drabbas av kognitiva funktionsnedsättningar. Depression är vanligt förekommande, medan andra upplever svåra humörsvängningar med eller utan depressiva perioder. Mindre vanligt är demens, en form av minnesförlust och förvirring. Trötthet är ett symtom som drabbar många och som i sin tur kan bidra till depression. Dessa besvär beror på de lesionsliknande skador i hjärnan som sjukdomen orsakar.
MS kan även ge sexuella symtom, såsom nedsatt känslighet eller impotens. Blåsa och tarm påverkas genom förlorad muskelkontroll kring organen. Förstoppning är vanligt, och förlorad tarmkontroll kan också förekomma, om än mindre ofta. Blåsproblemen yttrar sig som ett återkommande behov att urinera, samtidigt som blåsan sällan töms helt. Inkontinens och plötslig trängning är andra vanliga blåsbesvär kopplade till MS.
Symtomen och deras svårighetsgrad hänger ofta samman med vilken typ av MS patienten har. Sjukdomen indelas i fyra former: skovvis förlöpande (relapsing-remitting), primärt progressiv, sekundärt progressiv och progressivt skovvis förlöpande. Vid den skovvisa formen upplever patienten tydliga attacker av symtom följda av remission eller återhämtning. Primärt progressiv MS innebär en långsam försämring av de neurologiska funktionerna redan från sjukdomens debut. Sekundärt progressiv MS inleds som en skovvis förlöpande fas men övergår sedan i en stadig försämring. Den progressivt skovvisa formen kombinerar en kontinuerlig degeneration från debut med tydliga, definierade attacker.
Forskningen har gjort betydande framsteg när det gäller att behandla MS-symtom, men ett botemedel återstår fortfarande att finna. Idag finns flera läkemedel som används för att behandla skov, lindra symtom och försöka påverka sjukdomsförloppet. Copaxone, Avonex och Rebif är exempel på godkända läkemedel som ofta ordineras mot MS-besvären.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online