Ryggmärgsinvolvering är en kännetecknande drag vid multipel skleros (MS), förekommer hos upp till 90 % av patienter vid obduktion och en majoritet kliniskt. Dessa demyeliniserande plack förvirrar nervbanor, vilket ger symtom som korrelerar exakt med läskions nivå.
Läskions karaktär
- Variabel storlek: från några millimeter till omfattande longitudinella läskioner
- Läge: cervical, thoracic, lumbal; fokal eller diffus
- Aktivitet: akut (inflammatorisk, gadoliniumförstärkande) vs. kronisk (gliotisk, T1-hypointensa "svarta hål")
Symtom efter läskionsnivå
Eftersom ryggmärgsbanor är somatotopiskt organiserade, lokaliseras symtom:
- Cervikal: Svaghet/dömhet i alla fyra extremiteter (kvadripares), handfingerfärdighetsförlust, Lhermittes tecken (elchockkänsla vid nackböjning), respiratorisk kompromiss (hög cervical)
- Thorakal: Parapares, sensorisk nivå (båndformig dömhet), tarm/blås dysfunktion, spasticitet
- Lumbal/sakral: Bensvaghet, saddel-anestesi, urinretention/inkontinens, sexuell dysfunktion
Vanliga tvärsnivåsymtom: trötthet, neuropatisk smärta, ataxi, Uhthoffs fenomen (förvärring med värme).
MRI: Diagnostisk hörnsten
- T2/FLAIR: Hyperintensa plack (ödem, demyelinisering)
- Gadoliniumförstärkt T1: Aktiv inflammation (blod-hjärnbarriärgenomträngande)
- T1 pre-kontrast: "Svarta hål" = kronisk axonförlust
- Ryggmärgsatrofi: Korrelerar med funktionshinderprogression
Hantering
- Sjukdomsmodifierande terapier (DMT): Minskar ny läskionsbildning, recidivfrekvens och funktionshinderackumling. Tidig initiering bevarar neurologisk reserv.
- Symptombehandling: Baclofen/tizanidin för spasticitet; gabapentinoider/SNRI för neuropatisk smärta; anticholinergika/beta-3-agonister för blåsa; multidisciplinär rehab.
- Akut recidiv: Högdos IV metylprednisolon; plasmautbyte om steroidorefraktärt.
Prognos
Ryggmärgsläskioner förutsäger sämre gångeutfall. Modern hög-effektiva DMT (anti-CD20, S1P-modulatorer, natalizumab) minskar signifikant nya ryggmärgsläskioner och fördröjer progression.
