När någon säger att hen "sprängt en hamstring" tänker de flesta automatiskt på en muskel som blivit översträckt på baksidan av benet. Knät glöms ofta bort som drabbat område. Har du inte studerat medicin eller idrottsvetenskap – eller själv drabbats av en hamstringskada – är det lätt att glömma att det faktiskt finns tre huvudmuskler som tillsammans utgör hamstringgruppen och fäster vid knäets baksida.
Hamstringmusklerna har sitt ursprung vid baksidan av höftbenet och löper längs benets baksida ner till sidorna av knäområdet. Anatomiskt sett är musklerna sammankopplade och utgör en del av knäets funktionella muskelgrupp. De tre muskler som ingår i gruppen är semimembranosus, biceps femoris och semitendinosus. Samtliga arbetar i samspel för att åstadkomma den kraft och dämpning som krävs för att knät ska fungera korrekt.
Fästpunkten vid höftbenet finns allra nederst på bäckenet, där hamstringens gemensamma sena fäster vid sittbensknölen (tuber ischiadicum). Musklerna korsar varandra i ett X-format mönster, passerar knät och fäster på underbenets baksida vid skenbenet (tibia). Senorna i båda ändarna består av segt, fiberrikt vävnadsmaterial som tar emot de krafter som uppstår när benet arbetar vid både gång och löpning.
Hamstringmusklerna ger den kraft som driver benet framåt eller bakåt vid behov. Gruppen består av snabba muskelfibrer (så kallade fast twitch-fibrer), vilket innebär att de aktiveras snabbt och kraftfullt även efter få repetitioner. Hamstringgruppen ansvarar dessutom för att bromsa och dämpa benets rörelse när det sänks ned inför nästa steg.
Knäböjning är hamstringens sekundära uppgift i benrörelsen – själva dämpningsfunktionen. Utan denna bromsande effekt skulle benets kraft skjuta framåt okontrollerat och skada knäleden.
När knät böjs uppåt töjs samtidigt lårets framsida, quadriceps, som därmed förbereds för att dra tillbaka benet. Hamstringens fulla kraft drar benet bakåt från höften tills quadriceps helt tar över och för benet framåt igen.
Knäskador som rör hamstringgruppen uppstår oftast när en annan muskel tvingas arbeta bortom sin kapacitet. När kroppen måste kompensera för en skadad muskel eller led i benet överbelastas ofta en annan muskelgrupp. Om fotleden eller underbenet är ömtåligt på ett visst ställe är det inte förvånande att övriga muskler utsätts för ökad belastning.
Särskilt vid löpning och snabba riktningsförändringar sträcks hamstringen ut fullt ut när benet sveper framåt, vilket lätt kan leda till en muskelbristning. Resultatet blir en plötslig, klumpig inbromsning som i sin tur kan vrida knät.
En direkt hamstringskada märks inte i knät utan känns vanligen på benets baksida som ett plötsligt, kraftigt ryck – ofta beskrivet som ett gummiband som går av. Om knät samtidigt vrids beror det på att ett knäband töjts eller vridits fel under inbromsningen.
Även om knät slipper skada blir böjningsförmågan nedsatt, eftersom de avslitna men fortfarande fästa hamstringmusklerna utlöser kraftig smärta när de töjs. Smärtans intensitet beror på hur allvarlig muskelskadan är.
Kort sagt består hamstringgruppen av tre muskler – semimembranosus, biceps femoris och semitendinosus – som alla fäster kring knäts baksida. De driver benets rörelser, dämpar kraften vid varje steg och spelar en avgörande roll för knälets stabilitet. Att förstå hur dessa muskler fungerar gör det lättare att förebygga skador och förstå varför en hamstringskada ofta påverkar även knät.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online