Under lugn, vilande andning sker inandningen huvudsakligen automatiskt med hjälp av mellangärdet. Vid tvingad eller forcerad inspiration – exempelvis vid fysisk ansträngning, sjukdom eller andningssvårigheter – aktiveras dock fler muskler som tillsammans hjälper till att expandera bröstkorgen maximalt så att lungorna kan ta in mer luft.
Mellangärdet är den viktigaste andningsmuskeln. Vid forcerad inandning drar det ihop sig kraftigare och rör sig längre nedåt än vanligt, vilket ger en betydligt större utvidgning av brösthålan.
Dessa muskler ligger mellan revbenen och drar ihop sig för att lyfta revbenen och bröstbenet. Detta höjer och breddar bröstkorgen, vilket ytterligare utvidgar brösthålan under den kraftfulla inandningen.
Skalänmusklerna sitter på sidan av halsen och hjälper till att höja de två översta revbenen samt bröstbenet. De blir särskilt aktiva när andningsarbetet ökar.
Sternokleidomastoideusmuskeln, som löper från bröstbenet och nyckelbenet upp mot skallen bakom örat, bidrar genom att lyfta bröstbenet och på så vis utvidga bröstkorgens övre del.
Denna muskel hjälper till att höja det tredje till femte revbenet, vilket stödjer bröstkorgens expansion vid djup inandning.
Den främre tandade muskeln drar revbenen uppåt och utåt, vilket hjälper till att utvidga brösthålan och möjliggör ett maximalt luftintag.
Vid tvingad inspiration arbetar flera muskler samtidigt: mellangärdet och de yttre mellankotsmusklerna utför huvudarbetet, medan skalänmusklerna, sternokleidomastoideus, m. pectoralis minor och m. serratus anterior assisterar genom att lyfta revben och bröstben. Tillsammans gör de att brösthålan expanderar så mycket som möjligt, vilket gör att lungorna kan fyllas med en betydligt större mängd luft än vid normal andning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online