När diafragma och de interkostala musklerna (mellanrevbensmuskulaturen) slappnar av – vilket framför allt sker under utandningen – minskar bröstkorgens volym. Detta medför att både det intrapulmonala trycket (trycket inne i lungorna) och det intrathorakala trycket (trycket i brösthålan) stiger över atmosfärstrycket. På grund av denna tryckskillnad strömmar luften ut ur lungorna tills trycken har utjämnats.
För att förstå detta behöver man se hela andningscykeln, där sammandragning respektive avslappning av muskulaturen växlar trycket upp och ned.
Diafragman drar ihop sig och rör sig nedåt, medan de interkostala musklerna kontraherar och lyfter revbenen. Brösthålans volym ökar, vilket sänker både det intrapulmonala och det intrathorakala trycket till en nivå under atmosfärstrycket. Denna negativa tryckskillnad gör att luft strömmar in i lungorna.
Diafragman slappnar av och glider uppåt, medan de interkostala musklerna slappnar av så att revbenen sjunker. Brösthålans volym minskar därmed, vilket höjer båda trycken över atmosfärstrycket. Den positiva tryckskillnaden pressar luften ut ur lungorna.
Vid lugn andning sker utandningen passivt genom enbart muskelavslappning och lungornas elastiska återgång. Vid forcerad utandning, exempelvis vid fysisk ansträngning, aktiveras dessutom bukmusklerna och de inre interkostala musklerna för att ytterligare minska bröstkorgens volym och snabbare tömma lungorna.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online