Ursprung: Buccinatormuskeln har sitt ursprung i överkäkens (maxilla) och underkäkens (mandibula) alveolära processer, samt i den så kallade pterygomandibulära senan som sträcker sig mellan dessa strukturer.
Fäste (insertion): Muskeln fäster i kindens hud och slemhinna, där dess fibrer sammanstrålar vid mungipan och övergår delvis i orbicularis oris-muskeln.
Buccinatormuskeln utgör muskulaturens huvuddel i kinden och är en av ansiktets mimiska muskler. Dess främsta uppgift är att pressa kinden mot tänderna, vilket är viktigt vid tuggning eftersom det hindrar mat från att samlas mellan kinden och tandraderna. Muskeln spelar också en central roll när man blåser upp kinderna, visslar eller spelar blåsinstrument – därför kallas den ibland för "trumpetarmuskeln".
Muskeln innerveras av ansiktsnerven (nervus facialis, kranialnerv VII), medan kännedomen i området förmedlas av trigeminusnerven. Blodförsörjningen sker bland annat via arteria buccalis och grenar från arteria maxillaris.
Skada på ansiktsnerven kan leda till nedsatt funktion i buccinatormuskeln, vilket kan ge svårigheter att tugga ordentligt, att blåsa ut luft eller att hålla maten på rätt plats i munnen. Vid förlamning kan mat och saliv lätt samlas i kindfickan på den drabbade sidan.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online