Vad upptäcker sträckningen av en full urinblåsa?

Vad upptäcker sträckningen av en full urinblåsa?

Sträckningen av en full urinblåsa upptäcks av så kallade sträckreceptorer.

Urinblåsan är ett ihåligt, muskulöst organ som lagrar urin. När blåsan är tom är den sammandragen och väggarna ligger tätt intill varandra. I takt med att blåsan fylls med urin sträcks väggarna ut och trycket inuti blåsan ökar gradvis.

Denna uttänjning av blåsväggarna aktiverar sträckreceptorerna, som sitter i urinblåsans vägg. Receptorerna skickar då signaler via nerverna upp till hjärnan, som tolkar dessa signaler som ett behov av att urinera – det är därför vi börjar känna oss kissnöjiga.

Sträckreceptorernas roll i miktionreflexen

Sträckreceptorerna är en viktig del av kroppens miktionreflex, alltså den reflex som styr tömningen av urinblåsan. Ju mer blåsan fylls, desto fler och starkare signaler skickas till hjärnan. När blåsan når en viss fyllnadsgrad blir impulserna så starka att hjärnan registrerar ett allt tydligare behov av att söka en toalett.