Det autonoma nervsystemet (ANS) reglerar ofrivilligt glatt muskulatur, hjärtmuskulatur och körtlar. Det har två primära avdelningar med generellt motsatta effekter.
Sympatiska avdelningen (»Strid eller flykt»)
Ursprung: Torakolumbal ryggmärg (T1–L2/3).
Signalämnen: Preganglionärt: ACh (nikotinergt); Postganglionärt: NE (α/β adrenergt) – utom svettkörtlar (ACh, muskarinergt).
Effekter på glatt muskulatur
- Vaskulär: α1 → vaskokonstriktion (hud, splankniskt, njure); β2 → vaskodilatation (skelettmuskulatur, lever).
- Luftvägar: β2 → bronkodilatation.
- GI-trakt: Avslappning (↓ motilitet, ↓ sfinktertonus) – α/β.
- Blåsa: β3 → detrusoravslappning; α1 → inre sfinkterkontraktion (urinlagring).
- Öga: Radiell muskelkontraktion → mydriasis (pupillförstoring).
Effekter på hjärtmuskulatur
- β1 → ↑ hjärtfrekvens (kronotropi), ↑ kontraktilitet (inotropi), ↑ ledningshastighet (dromotropi).
Parasympatiska avdelningen (»Vila och matsmältning»)
Ursprung: Kraniosakralt (KN III, VII, IX, X; S2–S4).
Signalämnen: Preganglionärt & postganglionärt: ACh (muskarinergt).
Effekter på glatt muskulatur
- GI-trakt: ↑ Motilitet, ↑ sezretion, sfinkteravslappning (avföring).
- Blåsa: Detrusorkontraktion + inre sfinkteravslappning → miktition.
- Öga: Sfinkter pupillae → mios; ciliarmuskel → ackommodation.
- Luftvägar: Bronkokonstriktion (M3), ↑ sezretion.
Effekter på hjärtmuskulatur
- M2 (via vagus) → ↓ hjärtfrekvens, ↓ förmaks kontraktilitet, ↓ AV-ledning.
Central reglering
Hypotalamus (nyckelintegrator), hjärnstam (nucleus tractus solitarii, rostral ventrolateral medulla), ryggmärg. Baroreflex, kemoreflex och högre kortikala ingångar modulerar balansen.
Klinisk relevans
Dysautonomi (POTS, ortostatisk hypotension, neurogen blåsa, gastropares) speglar ANS-obalans. Farmakologi riktar sig mot adrenerga/kolinerga receptorer vid hypertoni, hjärtsvikt, astma, överaktiv blåsa, etc.
