De elfte och tolfte revbensparen brukar kallas för "flytande revben" eftersom de – till skillnad från de övre tio paren – saknar en direkt förbindelse med bröstbenet (sternum). Medan de andra revbenen fäster via brosk mot bröstbenet framifrån, slutar de flytande revbenens brosskivor helt fritt i muskulaturen på sidan och baktill i bröstkorgen.
Den lösa fästningen ger de flytande revbenen betydligt större rörlighet än de övriga revbenen. Denna flexibilitet gör dem dock också mer känsliga för vridningar, stötar och tryck, eftersom de inte stöttas lika mycket av resten av bröstkorgens struktur.
I princip kan alla revben brytas om kraften är tillräckligt stor, till exempel vid en trafikolycka, ett hårt fall eller en kraftig kollision inom idrotten. Men kombinationen av hög rörlighet och placeringen längst ner i bröstkorgen gör att de flytande revbenen lättare skadas i vissa situationer – bland annat vid slag mot nedre delen av ryggen eller sidan, samt vid upprepade belastningar som kraftiga hostattacker eller intensiv fysisk träning.
Ett brutet flytande revben ger ofta smärta vid andning, hosta eller rörelse, ömhet över det drabbade området och ibland svullnad eller blåmärken. Eftersom smärtan sitter djupt nere i flanken kan den ibland misstolkas som rygg- eller buksmärtor, vilket gör att skadan fördröjs i diagnosen.
Även om det är svårt att helt förebygga revbensbrott kan risken minska genom att värma upp ordentligt före träning, använda skyddsutrustning vid kontaktsporter och undvika aktiviteter med kraftig vridbelastning utan förberedelse. Vid misstanke om revbensbrott bör du alltid söka vård, eftersom ett brutet revben i sällsynta fall kan skada underliggande organ som mjälten eller njurarna.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online