Drogberoende innebär ett både fysiskt och psykiskt beroende av ett ämne. Det åtföljs ofta av starkt begär efter drogen och återkommande försök att skaffa fram den, vilket kan störa en persons livsstil, arbete samt familje- och socialliv. Patienter med drogberoende har flera olika behandlingsalternativ, och en individanpassad behandlingsplan kombinerar ofta flera metoder för att ge största möjliga chans till framgång.
En person kan drabbas av fysiska abstinensbesvär.
Behandlingen av drogberoende inleds ofta med en avgiftningsprocess. Personen slutar använda drogen, och kroppens biologiska processer hjälper till att eliminera ämnet ur kroppen. Eftersom kroppen hunnit utveckla ett beroende uppstår ofta abstinens när drogen uteblir. Abstinens är kroppens reaktion på frånvaron av drogen och kan ge symtom som ångest, illamående eller i svåra fall till och med hjärtinfarkt och död. Vårdpersonal övervakar därför avgiftningsprocessen noggrant och lindrar abstinensbesvären med läkemedel eller genom successiv nedtrappning – till exempel i form av nikotinplåster vid rökavvänjning.
Personer med ett beroende kan få läkemedel som minskar beroendet, dämpar begäret efter drogen eller återställer kroppens naturliga biokemi. Dessa läkemedel påverkar de delar av hjärnan som styr vad kroppen behöver och eftersträvar, ofta genom att blockera de receptorer som drogen normalt binder till. Det finns idag läkemedel för behandling av beroende av nikotin, heroin, morfin och alkohol, medan läkemedel mot beroende av cannabis och kokain fortfarande är under utveckling.
Gruppterapi använder socialt stöd för att förebygga återfall.
Beteendeterapi syftar till att förändra personens beteende och minska det psykiska beroendet av drogen. Terapin kan ta sig många olika former:
Inom program för behandling på behandlingshem vistas den beroende personen på en anläggning under en viss tid, vilket bryter de miljö- och sociala faktorer som påverkade hen i hemmet. Personen får terapi direkt på platsen, till exempel gruppterapi och enskilda samtal. En särskild form av program är så kallade terapeutiska gemenskaper, där patienten vistas på anläggningen i upp till ett år och där gemenskapen används som ett verktyg för att bygga upp en helt ny livsstil.
Vägen ut ur ett drogberoende är sällan rak, och många behöver kombinera flera behandlingsformer för att lyckas. Med rätt stöd, professionell vård och en individanpassad plan är det dock fullt möjligt att återfå ett drogfritt och fungerande liv.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online