Bedömning och diagnos av missbruk – DSM-kriterier för substansmissbruk

Vad är substansmissbruk?

Substansmissbruk definieras som användning av ett beroendeframkallande ämne under en längre period, trots att användningen orsakar fortsatta problem och allvarliga störningar i personens liv. De diagnostiska kriterierna för substansmissbruk fastställdes ursprungligen av American Psychiatric Association i diagnosmanualen Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders, fjärde upplagan (DSM-IV). Om missbruket inte upphör kan det utvecklas till ett fullt utvecklat substansberoende.

DSM-IV kriterium 1: Störda viktiga åtaganden

Det första kriteriet beskriver hur substansanvändningen stör viktiga roller och åtaganden i livet, exempelvis skolan, arbetet eller familjelivet. Det kan handla om återkommande frånvaro från jobb eller skola, missade viktiga familjehändelser, uppsägning från arbete eller nedsatt förmåga i tjänsten. Användningen kan också störa omsorgen om barnen samt hushållssysslorna. Vanvård och övergrepp mot barn förekommer ofta samtidigt som substansmissbruk och beroende.

DSM-IV kriterium 2: Användning i farliga situationer

Det andra kriteriet beskriver återkommande användning av ett ämne trots full kännedom om de faror som är förknippade med den. Typiska exempel är bilkörning eller hantering av tunga maskiner påverkad av alkohol eller andra droger.

DSM-IV kriterium 3: Juridiska problem

Det tredje kriteriet innebär återkommande juridiska problem till följd av substansanvändningen. Exempel på detta är gripanden för våld i nära relationer eller rattfylleri.

DSM-IV kriterium 4: Sociala och relationsproblem

Det fjärde kriteriet gäller fortsatt användning av substansen trots de sociala problem och relationsproblem som användningen orsakar. Det kan handla om frekventa gräl med make, maka eller andra närstående om användningen. Ibland kan konflikterna eskalera till fysiska bråk. Statistiskt sett är våld i nära relationer betydligt vanligare i hushåll där substansmissbruk förekommer.

Diagnos av substansmissbruk

En diagnos av substansmissbruk ställs när ett eller flera av ovanstående kriterier har uppfyllts under de senaste tolv månaderna. Substansmissbruk är ett användningsmönster som allvarligt stör personens liv på alla nivåer – fysiskt, känslomässigt, psykologiskt, socialt och ekonomiskt.

Från DSM-IV till DSM-5

I den femte upplagan av diagnosmanualen (DSM-5), som publicerades 2013, genomfördes en viktig förändring: skillnaden mellan substansmissbruk och substansberoende togs bort. Båda tillstånden ingår nu i ett gemensamt diagnostiskt spektrum som kallas substansbruksstörningar (substance use disorders), där svårighetsgraden bedöms utifrån antalet uppfyllda kriterier – från lindrig, via måttlig, till svår.