Enligt American Academy of Family Physicians konsumerar nästan en tredjedel av alla amerikaner så mycket alkohol varje år att de riskerar att utveckla alkoholberoende. Eftersom alkoholism är ett så utbrett problem har forskningen kring receptbelagda läkemedel som kan hjälpa till att behandla sjukdomen ökat kraftig de senaste åren. Hittills har tre läkemedel godkänts av den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA för behandling av alkoholism: disulfiram, naltrexon och akamprosat.
Det första FDA-godkända läkemedlet är disulfiram, även känt under namnet Antabuse. Disulfiram verkar genom att blockera enzymet acetaldehyddehydrogenas, som omvandlar alkohol till ättiksyra i kroppen. När någon dricker stora mängder alkohol och mår illa efteråt beror det på att kroppen saknar tillräckligt med acetaldehyddehydrogenas för att omvandla de leverskadande alkoholkomponenterna till ättiksyra.
Disulfiram blockerar detta enzym, vilket gör att även små mängder alkohol ger samma obehagliga reaktioner som stora mängder. I teorin hjälper läkemedlet patienten att avstå från alkohol, eftersom personen blir mycket sjuk varje gång hen dricker. Behandlingen kräver dock hög efterlevnad och bör alltid ske under medicinsk övervakning.
Ett annat vanligt förekommande läkemedel mot alkoholism är naltrexon, även känt som Trexan. Naltrexon klassificeras som en opioidreceptorantagonist, vilket innebär att det blockerar de opioidreceptorer som ansvarar för de berusande och lustfyllda effekterna av alkohol.
När effekterna av att dricka minskar hjälper naltrexon till att reducera suget efter alkohol. Det rekommenderas dock att läkemedlet kombineras med samtalsterapi, för att ge den beroende den kunskap och de hanteringsstrategier som behövs för att förbli nykter på lång sikt. Naltrexon anses vara säkert upp till en daglig dos på 50 mg. I högre doser kan läkemedlet skada levern och rekommenderas därför inte till patienter med leverrelaterade besvär eller leversjukdomar.
Det tredje FDA-godkända läkemedlet är akamprosat, även känt som Campral. Akamprosat verkar på ett annat sätt än de två övriga läkemedlen, eftersom det påverkar hjärnan först efter att alkoholmissbruket har upphört. Dess främsta mål är att lindra de emotionella abstinensbesvär som många alkoholister upplever när de slutar dricka.
Akamprosat verkar genom att blockera de glutamaterga N-metyl-D-aspartat (NMDA)-receptorer som överaktiverats av långvarigt alkoholmissbruk, samtidigt som det återaktiverar GABA A-receptorerna (gamma-aminosmörsyra typ A) som blockerats av missbruket. Resultatet blir att person i återhämtning sover bättre och lättare kan hantera eventuell depression och ångest.
Det är viktigt att komma ihåg att akamprosat inte lindrar fysiska abstinensbesvär och inte heller har någon effekt på personer som fortfarande dricker eller befinner sig i återfall. Läkemedlet är alltså mest effektivt hos patienter som redan har uppnått fullständig nykterhet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online