Ett krampanfall uppstår när den elektriska aktiviteten i hjärnan blir onormal. Barn kan drabbas av krampanfall av många olika orsaker. Vissa anfall är kortvariga eller förekommer bara en enda gång, till exempel till följd av en akut sjukdom eller en skada på hjärnan. Andra tillstånd, som epilepsi, kännetecknas av återkommande eller långvariga anfall. Behandlingen styrs av den bakomliggande orsaken. Anfall som inte går att kontrollera med antiepileptiska läkemedel beskrivs ofta som svårbehandlade eller refraktära.
Krampanfall, även kallade konvulsioner, uppstår när den elektriska aktiviteten i hjärnan störts. Normalt styrs kroppens funktioner – som muskelrörelser och tankeprocesser – av elektriska impulser som färdas genom nervfibrerna. Ibland fungerar inte dessa signaler som de ska, vilket kan ge upphov till ofrivilliga rörelser eller en förändring av medvetandenivån. Ett anfall kan vara i bara några sekunder eller pågå länge. Om ett anfall inte bryts inom några minuter kan det utvecklas till status epilepticus, ett livshotande tillstånd.
Det finns många typer av krampanfall, beroende på vilka delar av hjärnan som påverkas av den onormala elektriska aktiviteten. Fokala (partiella) anfall utgår från en avgränsad del av hjärnan. Dessa konvulsioner kan vara mycket korta – några sekunder – och barnet förlorar inte alltid medvetandet. Generaliserade anfall involverar båda hjärnhalvorna och ger därför symtom från många olika kroppsdelar. Anfallen kan visa sig som stirrande blickar, ryckningar i armar eller ben, smackande läppar eller att ögonen upprepade gånger dras åt ett och samma håll – beroende på vilka hjärnområden som är inblandade.
Det finns många orsaker till krampanfall, men hos barn uppstår de ofta i samband med feber – så kallade feberkramper. Andra orsaker kan vara infektioner, huvudtrauma, missbildningar i hjärnan, hjärntumörer, läkemedel och metabola rubbningar i kroppen. Eftersom det första levnadsåret präglas av snabb hjärnutveckling har spädbarn en högre risk för krampanfall än äldre barn. Ibland går det inte att fastställa orsaken ens efter en grundlig medicinsk utredning – då talar man om idiopatiska anfall. Barn som får två eller fler anfall utan feber under ett år kan diagnostiseras med epilepsi.
Barnneurologer är läkare med särskild utbildning i att diagnostisera krampanfall hos barn. En viktig del av utredningen är observation av symtomen. Olika undersökningar kan också hjälpa till att fastställa orsaken. Med ett EEG (elektroencefalografi) registreras hjärnvågorna för att se om det finns onormal elektrisk aktivitet i hjärnan. En lumbalpunktion kan avgöra om det finns en infektion i centrala nervsystemet. MR- eller CT-undersökningar ger bilder av hjärnan och kan påvisa missbildningar, tumörer eller blödningar.
Alla krampanfall kräver ingen behandling. Feberkramper i samband med en sjukdom behandlas oftast inte. Vilken behandling som ges beror på anfallens orsak och frekvens. Antiepileptiska läkemedel används för att kontrollera anfallen. Det finns många olika preparat i denna grupp med olika verkningssätt i hjärnan. Läkemedlet väljs vanligtvis utifrån anfallstypen (fokalt eller generaliserat). Andra behandlingsalternativ kan vara kirurgi eller ketogen diet.
"Retractable seizures" är en lekmannabeteckning för långvariga, klusterade eller frekventa anfall som är svåra att stoppa. Det är ingen medicinsk diagnos. Termen är möjligen en sammanblandning av de medicinska begreppen "refraktär" (dåligt kontrollerade anfall) och "intractable", alltså terapiresistenta (anfall som inte går att kontrollera). Mayo Clinic definierar den medicinska termen svårbehandlade anfall som utebliven effekt av minst två lämpliga antiepileptiska läkemedel. Oavsett om anfallen beskrivs som svårbehandlade, refraktära eller retraktära har de enligt Mayo Clinic en funktionsnedsättande effekt på livskvaliteten.
Även om det inte finns någon botande behandling för krampanfall har många barn en god prognos och växer ifrån sina anfall i takt med att hjärnan utvecklas och mognar. Utfallet beror ofta på orsaken till anfallen. Vissa barn kan hållas anfallsfria med antiepileptika och så småningom trappas ner från medicinerna. Andra behöver mer intensiv behandling och noggrannare uppföljning, fler läkemedelsprövningar och högre doser av flera preparat – men även dessa barn kan ofta leva normala liv när hjärnan växer och utvecklas.
Kontakta sjukvården omedelbart om ett anfall pågår i mer än fem minuter, om barnet inte återfår medvetandet efter anfallet, eller om anfallet inträffar hos ett barn som aldrig tidigare haft krampanfall. Vid feberkramper bör barnet alltid undersökas för att ta reda på feberns orsak.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online