NIH:s riktlinjer för epileptiska anfall – symptom, orsaker och diagnos

Epileptiska anfall uppstår till följd av okontrollerad och oorganiserad elektrisk aktivitet i hjärnan. Anfall kan triggas av en rad olika sjukdomar och tillstånd, och av den anledningen har de amerikanska nationalinstituten för hälsa (National Institutes of Health, NIH) tagit fram tydliga riktlinjer för hur orsakerna till ett anfall ska diagnostiseras och behandlas. Eftersom anfall kan ha många olika bakomliggande faktorer har dock den enskilde läkaren alltid det slutgiltiga ansvaret för att fastställa orsaken, utöver den allmänna vägledning som NIH tillhandahåller.

Vilka symptom ger ett epileptiskt anfall?

Enligt MedLine Plus, NIH:s medicinska uppslagsverk, beror anfall på kaotisk elektrisk aktivitet i hjärnan. Det innebär att de sekundära symtomen kan variera beroende på vilken del av hjärnan som påverkas av den elektriska aktiviteten.

De främsta symtomen är konvulsioner, alltså att kroppen stelnar till, samt okontrollerade muskelryckningar eller muskelvibrationer. Ytterligare symtom kan vara:

• Plötsliga fysiska känslor på huden
• Abrupta förändringar av känsloläget
• Hallucinationer eller starka, blinkande ljusupplevelser
• Störningar i minnet eller medvetandet
• Ryckningar eller kramper i armar, ben eller bål
• Plötslig smak av metall eller beska i munnen

Eftersom anfall drabbar olika delar av hjärnan kan några eller alla av dessa symtom förekomma.

Vanliga orsaker till anfall

MedLine Plus beskriver flera olika orsaker till anfall, allt från medicinska tillstånd till hjärnskador. Personer med epilepsi får anfall utan att ha någon annan underliggande sjukdom eller skada på hjärnan.

I vissa fall kan en hjärntumör eller annan tillväxt i hjärnan orsaka anfall om den lämnas obehandlad. Även personer som går igenom abstinens efter långvarigt och kraftigt alkoholmissbruk kan drabbas av anfall.

Mycket lågt blodsocker (hypoglykemi) är en annan möjlig orsak, liksom låga natriumvärden i blodet. Hos spädbarn förekommer en särskild typ av anfall som kallas feberkramp, vilket utlöses av hög feber.

Så ställs diagnosen

Efter ett första anfall förs patienten normalt till akutmottagningen. Vårdpersonalen försöker där fastställa vilka delar av hjärnan som påverkades under anfallet genom att genomföra en serie undersökningar och tester.

Patienten får ofta lämna blodprover för att mäta nivåerna av socker, salter och andra ämnen i blodet. Om vissa värden är onormalt låga kan det vara själva orsaken till anfallet.

För att analysera de hjärnområden som misstänks ha orsakat eller påverkats av anfallet används dessutom olika typer av apparatur:

• Magnetkamera (MRI) – gör det möjligt för läkare att undersöka hjärnan utan kirurgi
• Datortomografi (CT) – använder röntgenstrålar för att studera huvudet och skallbenet
• EEG (elektroencefalografi) – analyserar förekomsten av elektriska störningar i hjärnan

I vissa fall utförs även en lumbalpunktion för att analysera cerebrospinalvätskan, den vätska som skyddar hjärnan och ryggmärgen. Utifrån resultaten av dessa tester och bilder, tillsammans med information om din egen och din familjs sjukdomshistoria, kan läkarna sedan i många fall identifiera orsaken till ditt anfall.