Bältros, även känt som herpes zoster, är en virusinfektion som kan orsaka ett mycket smärtsamt hudutslag. Utslaget täcker ofta en remsa runt kroppen – från mitten av ryggen till ena sidan av bröstet. Bältros orsakas av samma virus som ligger bakom vattkoppor. Viruset kan ligga vilande i nervsystemet i många år innan det aktiveras och ger upphov till sjukdomen. De flesta fall går att hantera med behandling, men i vissa situationer kan allvarliga komplikationer uppstå.
Bältros orsakas av varicella-zosterviruset, ett av herpesvirusen som är släkt med de virus som förorsakar munherpes och genital herpes. Alla som har haft vattkoppor kan senare i livet drabbas av bältros, eftersom viruset kan stanna kvar i nervsystemet om det inte fullständigt eliminerades under vattkoppssjukdomen. Av okända anledningar kan det vilande viruset med tiden vakna till liv igen och vandra längs nerverna ut till huden, där det bryter ut som det karakteristiska utslaget. En teori är att ett immunförsvar som försvagats av hög ålder eller andra faktorer kan utlösa problemet.
Ett klassiskt tecken på bältros är ett utslag som bara uppträder på ena sidan av kroppen. Utslaget består av flera blåsor och bildas oftast i mitten av ryggen och sprider sig sedan mot bröstbenet. Det kan också uppstå runt ett öga eller på en sida av ansiktet eller halsen. En brännande eller stickande smärta föregår ofta utslaget med några dagar. När utslaget väl har brutit ut kan smärtan bli intensiv, och blåsorna spricker så småningom och överdras av en skorpa. Feber, huvudvärk och frossa kan förekomma, liksom magbesvär. Redan lätt beröring av det drabbade området kan orsaka svår smärta – i vissa fall misstänker läkare först andra orsaker, exempelvis njursten, innan den verkliga diagnosen framträder.
Den som har haft vattkoppor kan någon gång utveckla bältros. Sjukdomen drabbar vanligtvis vuxna över 50 års ålder, men yngre personer kan också insjukna. En person med aktiva bältrosblåsor kan smitta någon som aldrig tidigare har haft vattkoppor – i sådana fall drabbas personen dock av vattkoppor, inte av bältros. Bältros kan inte spridas till en person med friskt immunförsvar som redan har haft vattkoppor. De flesta får bara bältros en enda gång, men det är möjligt att insjukna fler gånger – då oftast på en annan del av kroppen.
Smärtan från bältros kan kvarstå även efter att utslaget och blåsorna har läkt. Detta tillstånd kallas postherpetisk neuralgi och drabbar cirka 20 procent av dem som får bältros. Huden kan då bli extremt känslig för beröring, där den minsta kontakt utlöser stark smärta. Andra komplikationer är ovanliga men kan innefatta hjärninflammation (encefalit), hörselproblem och blindhet. Ett vanligare problem uppstår när blåsorna inte sköts ordentligt, vilket kan leda till bakteriella infektioner i huden.
Bältros läker oftast av sig självt, men behandling kan lindra smärtan och minska risken för komplikationer. Antivirala läkemedel som valaciklovir (Valtrex), famciklovir (Famvir) och aciklovir (Zovirax) kan förkorta sjukdomsförloppet och dämpa symtomens svårighetsgrad. Antiinflammatoriska läkemedel kan användas mot eventuell svullnad, och smärtstillande medel minskar smärtan. Vid extrem smärta används ibland receptbelagda opioider. Lokala salvor kan hjälpa till att behandla utslagets blåsor. Postherpetisk neuralgi behandlas med smärtstillande medel, och ibland används även antidepressiva eller antiepileptiska läkemedel för att lindra denna långvariga smärta.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online