Dysenteri: patofysiologi, etiologiska egenskaper och behandling

Dysenteri är en infektionssjukdom i tarmen som kännetecknas av kraftig diarré med blod och slem i avföringen. Sjukdomen orsakas av bakterier eller protozoer som invaderar och skadar tarmslemhinnan, vilket leder till en kraftig inflammatorisk reaktion.

Patofysiologi

Den vanligaste orsaken till dysenteri är infektion med Shigella-bakterier, som sprids via kontaminerad mat eller vatten. Bakterierna invaderar epitelcellerna i tjocktarmen och producerar toxiner som skadar cellerna och utlöser inflammation samt diarré. Diarrén åtföljs ofta av buksmärtor, feber och illamående.

Andra vanliga orsaker är infektion med Campylobacter jejuni, Salmonella och Entamoeba histolytica. Även dessa mikroorganismer kan invadera tarmslemhinnan och orsaka inflammation, vätskeförlust och blodiga tarmrörelser.

Etiologiska egenskaper

De viktigaste etiologiska egenskaperna hos dysenteri är:

• Infektion med Shigella-bakterier, Campylobacter jejuni, Salmonella eller Entamoeba histolytica
• Kontakt med kontaminerad mat eller vatten
• Dåliga sanitära förhållanden och bristfällig hygien
• Trångboddhet
• Resor till utvecklingsländer

Riskfaktorer

Vissa grupper löper större risk att insjukna i dysenteri:

• Barn under fem års ålder
• Personer med försvagat immunförsvar
• Resenärer som besöker utvecklingsländer
• Personer som lever under trånga eller ohygieniska förhållanden

Förebyggande åtgärder

Risken att drabbas av dysenteri kan minskas betydligt genom enkla rutiner:

• Tvätta händerna ofta med tvål och vatten, särskilt efter toalettbesök och före måltider
• Drick endast rent eller kokat vatten
• Undvik mat som kan vara kontaminerad, exempelvis rått eller otillräckligt upphettat
• Upprätthåll god personlig och kökshygien
• Vaccinera dig vid behov mot shigella och tyfoidfeber innan resor till högriskområden

Behandling

Behandlingen av dysenteri anpassas efter orsaken till infektionen. Bakteriell dysenteri behandlas med antibiotika, medan protozoell dysenteri kräver antiprotozoella läkemedel. Utöver detta är det viktigt att ersätta förlorad vätska och elektrolyter, exempelvis via oral rehydrering. Smärtstillande och antiinflammatoriska läkemedel kan användas för att lindra symtom. Vid svår uttorkning eller allmänpåverkan bör vård sökas omgående.