Centrala nervsystemet består av miljontals nervceller (neuron) och andra vävnader som styr kroppens alla funktioner. Liksom alla andra kroppssystem kan centrala nervsystemet drabbas av sjukdomar och tillstånd som försämrar dess förmåga att fungera. En av dessa funktioner är minnet, och allt som stör centrala nervsystemet kan även få en skadlig effekt på minnet.
Neuron är de viktigaste cellerna i både centrala och perifera nervsystemet. I båda systemen transporterar neuron elektriska impulser från en del av kroppen till en annan. Dessa elektriska impulser är signalerna som får musklerna att röra sig, hjärtat att slå och minnena att lagras i hjärnan. På samma sätt som elledningar i ett hem behöver isolering krävs en isolator för att impulserna ska ledas rätt väg. Myelin är ett protein som fungerar som just en sådan isolator runt neuronerna.
Minnen lagras i hjärnans neuron som kemiska och elektriska impulser. Den exakta mekanismen bakom hur minnet fungerar är inte helt kartlagd, men däremot vet man väl hur minnet kan skadas. Både erfarenhetsbaserade och experimentella data har visat att trauma mot hjärnceller orsakar minnesförlust. Om traumat demyeliniserar neuronerna – alltså avlägsnar deras myelinskikt – missleds de elektriska impulser som används för minneslagring, och både nervfunktioner och minnen kan gå förlorade.
Det finns flera kända demyeliniserande tillstånd. ALS (Lou Gehrigs sjukdom) är ett exempel, men den drabbar främst myelinet i kroppens motoriska nerver snarare än hjärnan. Enligt Mayo Clinic är multipel skleros (MS) den vanligaste demyeliniserande sjukdomen. Vid MS angriper och förstör kroppens eget immunförsvar myelinet, vilket lämnar efter sig ärrvävnad och leder till att nervimpulser missleds. En liknande, men ännu inte fullt förstådd mekanism förekommer vid Alzheimers sjukdom. Även enklare mekaniska trauman, som de som uppstår vid en hjärnskakning, kan skada myelinet och leda till minnesförlust samt problem med rörelseförmågan.
När myelinet avlägsnas från de neuron i hjärnan som är involverade i minnet förvanskas de elektriska impulser som tas emot via sinnena, vilket leder till minnesförlust eller oförmåga att bilda nya minnen. Korttidsminnesförlust innebär att personen inte kan lagra nya minnen eller komma ihåg nyligen inhämtad information. En person med korttidsminnesförlust kan inte knyta nya bekantskaper, men behåller samtidigt kunskapen om vem hen är samt detaljer från tidigare år. Långtidsminnesförlust innebär däremot att minnen från tidigare år försvinner – personen kan glömma sin identitet, sitt namn eller till och med hur man utför enkla vardagsuppgifter.
Det finns även andra neurologiska tillstånd som kan leda till minnesförlust utan att myelinet runt neuronerna skadas. Hit hör psykogena tillstånd, där orsaken är psykisk snarare än en fysisk skada på hjärnan. Vissa läkemedel, exempelvis lugnande medel och antipsykotika, kan också påverka minnet. Dessutom kan infektioner i hjärnan (encefalit) eller i dess omgivande hinnor (hjärnhinneinflammation) skada minnescellerna eller till och med döda dem.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online