Vad är dyspraxi? Definition, symtom och viktig fakta

Vad är dyspraxi?

Dyspraxi är en form av hjärndysfunktion där onormal kommunikation mellan nervceller leder till nedsatt motorisk koordination. Enkelt förklarat betyder det att en person med dyspraxi har svårt att planera och organisera sina rörelser. Tillståndet påverkar förmågan att utföra rörelser smidigt och i rätt ordning, även om musklerna i sig fungerar normalt.

Symtom

En person med dyspraxi har svårigheter med både grovmotorik och finmotorik. Det kan vara utmanande att gå, hoppa och hoppa rep, eller att utföra mer precisa rörelser som att skriva för hand, dra upp en dragkedja eller knäppa knappar. Viktigt att komma ihåg är att dyspraxi endast påverkar rörelseförmågan – tillståndet begränsar inte intelligensen.

Historik

Tillståndet är långt ifrån nytt. Det har diagnostiserats i över hundra år. Under tidigare decennier har dyspraxi gått under olika namn, bland annat "det klumpiga barnets syndrom" (Clumsy Child Syndrome) och "minimal hjärndysfunktion". Idag används dessa beteckningar inte längre, eftersom de anses missvisande och stigmatiserande.

Förlopp

Dyspraxi är ett livslångt tillstånd som inte växer bort helt. Med rätt stöd kan dock symtomen lindras betydligt. Arbetsterapeuter samt tal- och språkterapeuter kan hjälpa personen att utveckla strategier och färdigheter som gör vardagen enklare, särskilt när insatser sätts in tidigt i livet.

Att tänka på

Dyspraxi drabbar fler män än kvinnor. Personer med tillståndet har dessutom ofta andra diagnoser samtidigt, exempelvis adhd (attention deficit hyperactivity disorder), Aspergers syndrom eller någon form av inlärningssvårighet. Därför är en noggrann utredning viktig för att kunna ge rätt stöd.

Visste du?

I USA och Europa benämns utvecklingsdyspraxi oftast som utvecklingskoordinationsstörning (DCD – Developmental Coordination Disorder). Världshälsoorganisationen (WHO) klassificerar tillståndet i sin diagnosmanual som "specifik störning av den motoriska utvecklingen". Oavsett vilket namn som används handlar det om samma kärnproblem: svårigheter att koordinera och planera kroppsrörelser.