Du har kanske hört talas om dyslexi, men troligen inte om dysgrafi – en relativt okänd skrivsvårighet. Det som är känt om dysgrafins historia är att termen, som går nästan sju decennier tillbaka i tiden, syftar på en störning där både barn och vuxna har problem med att skriva – allt från bokstävernas storlek till avståndet mellan bokstäver och stavning.
Personer med dysgrafi har en skrivförmåga som ligger under vad som förväntas för deras ålder, IQ och utbildningsnivå.
Ordet "dysgrafi" kommer från två grekiska ord. "Dys" betyder "svårighet med" eller "dålig", medan "graph" är grekiska för "skrivande", enligt Swindon Dyslexia Centre – en brittisk organisation som hjälper personer med dyslexi och andra specifika inlärningssvårigheter.
Namnet har sina rötter i "agrafi", en term som myntades på 1940-talet av den österrikiske läkaren Josef Gerstmann. H. Joseph Horacek beskriver i sin bok "Brainstorms" att det tillstånd Gerstmann namngav syftar på en total oförmåga att skriva. Han kopplade denna oförmåga till hjärntrauma orsakat av en olycka eller skada.
Till skillnad från agrafi kan personer med dysgrafi skriva – de gör det bara inte bra. Drabbade finns i alla åldrar, enligt National Institute of Neurological Disorders and Stroke (NINDS). Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM), som samlar psykiatriska diagnoser hos både barn och vuxna, har ännu inte officiellt erkänt termen dysgrafi. Horacek påpekar dock att DSM listar en diagnos som ligger mycket nära de kännetecken som ses hos personer med dysgrafi – DSM kallar den "störning av skriftligt uttryck" (disorder of written expression).
NINDS rapporterar att vuxna med dysgrafi oftast har fått skador på hjärnans parietallob, medan barn med dysgrafi ofta även har andra inlärningssvårigheter. Enligt Horacek blir vissa barn så upptagna av att hålla pennan stadigt att de helt enkelt glömmer bort vad de ursprungligen skulle skriva. Deras fokus på att kontrollera handen övertar uppmärksamheten från detaljerna kring att forma bokstäverna korrekt.
Arbetet med att klargöra grunden till dysgrafi har försvårats – eller framskridit, beroende på hur man ser det – genom insikten att det finns två undertyper: specifik och ospecifik dysgrafi. Den specifika formen hänför sig främst till neurologiska problem som påverkar motoriska färdigheter. Ospecifik dysgrafi pekar istället på yttre faktorer som grundorsak, exempelvis psykosociala problem eller skolk, enligt University of Delawares Online Asperger Syndrome Information and Support.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online