En skada mot huvudet, till exempel en hjärnskakning, kräver alltid en fullständig neurologisk undersökning. Undersökningen behövs för att kunna fastställa skadans omfattning. När undersökningen är genomförd och en diagnos har ställts ska patientens tillstånd därefter följas upp med regelbundna neurologiska kontroller. Kontrollerna ger vårdpersonalen ett sätt att utvärdera patientens status över tid, vanligtvis under de första 24 timmarna efter skadan.
Hur ofta neurologiska kontroller behöver göras beror på resultatet av den första undersökningen. Normalt är det behandlande läkaren som lägger upp ett schema utifrån de inledande fynden. Schemat anger också vilka områden som kräver särskild uppmärksamhet. En patient med grad 3-hjärnskakning – alltså en skakning som medfört medvetslöshet – behöver till exempel neurologiska kontroller under minst de första 24 timmarna. Om en kontroll avslöjar en betydande förändring i patientens tillstånd kan det innebära att både frekvensen och varaktigheten behöver justeras.
Den första undersökningen fastställer patientens medvetandegrad (LOC). Graderna sträcker sig från fullt medvetande till koma. Syftet med de återkommande kontrollerna är att jämföra patientens aktuella medvetandenivå med nivån vid den första bedömningen, för att avgöra om tillståndet förbättras, försämras eller är oförändrat. Kontrollera patientens mentala status och talet, om patienten är i stånd att kommunicera. Förmågan att tala tydligt är en god indikator vid en neurologisk kontroll.
Varje neurologisk kontroll innefattar en bedömning av patientens förmåga att röra sig. Bedömningen omfattar även styrkan i kroppen. Även här jämförs patientens förmåga vid den första undersökningen med det aktuella tillståndet. Var uppmärksam på minskad styrka eller nedsatt rörlighet. Observera patienten när hen går, om det är möjligt, för att upptäcka eventuella balansproblem. Allt onormalt beteende ska omedelbart anmälas till behandlande läkare.
En ögonundersökning med fokus på pupillerna ingår i varje neurologisk kontroll. Vid den första undersökningen bör man ha noterat patientens synförmåga, synfält samt pupillernas reaktion på ljus. De återkommande kontrollerna följer upp hur pupillerna reagerar på ljus för att upptäcka eventuella förändringar i tillståndet, samtidigt som man bekräftar att synförmågan inte har försämrats.
Neurologiska kontroller är ett viktigt verktyg för att i tid upptäcka försämringar hos patienter med huvudskador. Genom att systematiskt följa upp medvetandegrad, rörelseförmåga och pupillreaktioner kan vårdpersonalen snabbt reagera om tillståndet förändras och anpassa vården därefter.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online