Essential tremor är en rörelsestörning som orsakar darrningar, oftast i händerna. Den kan ibland även påverka huvudet, vilket ger upphov till en nickande "ja"- eller "nej"-rörelse, eller rösten, vilket skapar en darrande ljudbild. Tillståndet är inte livshotande och beror på felaktig kommunikation mellan olika delar av hjärnan.
Även om tillståndet kan vara svårt att behandla finns det både läkemedel och andra terapeutiska vägar att utforska.
Det första steget mot en diagnos av essential tremor är att utesluta andra tillstånd som orsakar darrningar. Parkinsons sjukdom och andra parkinsonistiska tremor skiljer sig genom att de vanligtvis uppstår när händerna är i vila. Essentiell tremor visar sig däremot oftare vid ansträngning eller aktivitet.
Det finns inget specifikt neurologiskt test för störningen, men en läkare kan kontrollera sköldkörtelfunktion och andra värden för att utesluta möjliga orsaker. Läkaren ställer ofta frågor om familjehistoria och tidigare skador – detta hjälper både till att utesluta andra diagnoser och att identifiera en eventuell genetisk koppling, eftersom essentiell tremor tycks ärvas via en genetisk defekt.
Läkaren kan också be dig utföra enkla uppgifter, som att rita en spiral eller dricka ur ett glas, för att bedöma darrningarnas karaktär.
Essential tremor är inte livshotande och inte en förebådare till någon annan fysisk sjukdom. Du och din läkare kan därför besluta att inte behandla tillståndet alls. Beroende på svårighetsgraden kan essentiell tremor dock medföra vissa begränsningar och påverka livskvaliteten.
Personer med essentiell tremor kan uppleva svårigheter med att äta, skriva, raka sig och utföra andra enkla vardagssysslor.
Betablockerare, som ursprungligen utvecklades för behandling av högt blodtryck, kan hjälpa vissa personer med essentiell tremor. Observera att personer med vissa hjärtproblem, diabetes eller astma ofta inte är lämpliga kandidater för denna behandling.
Ångestdämpande läkemedel, i synnerhet diazepam (Valium) och alprazolam (Xanax), ordineras ibland till dem som upplever att darrningarna förvärras vid stress eller oro. Dessa mediciner kan dock påverka förmågan att utföra uppgifter, eftersom de ibland orsakar minnesproblem, förvirring och dåsighet. Risken för beroende innebär att användningen måste övervakas noggrant.
Antiepileptiska läkemedel som gabapentin och topiramat kan vara till hjälp för vissa personer, särskilt de som inte tål betablockerare. De influensaliknande symtomen och sömnigheten som dessa läkemedel kan ge är oftast endast tillfälliga biverkningar.
Så märkligt det än låter kan Botox, eller botulinumtoxin typ A, hjälpa till att lindra vissa aspekter av essentiell tremor. Behandlingen används främst hos patienter med huvud- och röstsymtom och är mindre effektiv mot handdarrningar, eftersom injektioner i handens muskulatur kan orsaka svaghet.
Vissa övningar kan minska darrningar genom att förbättra muskelkontroll och koordination. Arbetsterapeuter och sjukgymnaster kan också föreslå praktiska anpassningar, exempelvis att använda tyngre tallrikar och glas, pennor med tjockare diameter samt vikter runt handlederna.
Vila och avslappning är viktigt för personer med essentiell tremor, eftersom darrningarna kan förvärras av stress eller trötthet. Alkohol och koffein kan dessutom förstärka besvären och bör konsumeras med försiktighet.
Som en sista utväg kan kirurgi hjälpa personer vars darrningar är mycket besvärande och som inte har svarat på läkemedelsbehandling. Djup hjärnstimulering (DBS) kan ge betydande lindring. En elektrod förs in i thalamus, den del av hjärnan som styr darrningar, och en apparat placeras under huden på bröstet. Apparaten skickar ofarliga elektriska impulser längs elektroden, vilket avbryter de onormala signaler som orsakar darrningarna.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online