Vi utför dagligen många uppgifter som i grunden inte kräver någon aktiv eftertanke. Hjärnan arbetar dock intensivt bakom kulisserna vid varje handling vi gör. Även något som ter sig så enkelt som att ta ett glas vatten och dricka ur det stimulerar hjärnan. De basala ganglierna, en livsviktig del av hjärnan, bidrar till att hålla enkla uppgifter just enkla. Skador på de basala ganglierna kan därför göra det svårt att genomföra även de mest grundläggande sysslorna. Hos barn kan sådana skador uppstå på flera olika sätt. De kan försämra och hämma rörelseförmågan samt orsaka atetoid cerebral pares.
För att förstå effekterna av skador på de basala ganglierna behöver man känna till deras delar och funktion. De basala ganglierna utgör en grupp av subkortikala strukturer – alltså den del av hjärnan som ligger direkt under hjärnbarken – placerade lateralt om thalamus. De består av tre huvudstrukturer: nucleus caudatus, putamen och globus pallidus.
Alla tre områdena utbyter information sinsemellan samt med thalamus och hjärnbarken. Sensorisk information leds från thalamus och hjärnbarken till de basala ganglierna via nucleus caudatus och putamen. Informationen lämnar sedan de basala ganglierna via globus pallidus, som vidarebefordrar den till thalamus. Från thalamus vandrar informationen vidare till motoriska cortex och prefrontala cortex.
Eftersom de basala ganglierna är involverade i att skicka information till hjärnbarkens motoriska områden fungerar deras strukturer på ett liknande sätt som motorcortex. De lagrar sensorisk information, använder den för att styra rörelser, lär sig regler och samordnar sekventiella rörelser till en automatisk helhet. De basala ganglierna har också stor betydelse för inlärning av vanor.
När du till exempel lär dig skriva på tangentbordet måste du först tänka på alla fingerförelser och var varje bokstav finns. Efter ett tag behöver du dock inte längre tänka på det – skrivandet blir en automatisk aktivitet. Det är de basala ganglierna som arbetar med att stabilisera de rörelser som krävs för att skriva.
Eftersom de basala ganglierna är aktiva vid sekventiella rörelser skadar en skada i detta område kraftigt förmågan att utföra sekventiella uppgifter, oavsett ålder. Ett vanligt problem benämns rörelsehämning, även kallat akinesi. Akinesi innebär oförmåga att röra en viss kroppsdel. Detta kan vara mycket frustrerande, eftersom personen inte kan utföra den uppgift han eller hon önskar.
Det andra problemet som orsakas av skador på de basala ganglierna är bradykinesi, det vill säga onormalt långsamma rörelser. Det finns fem kategorier av ofrivilliga rörelser: tremor, atetos, korea, ballism och dystoni.
Tremor är rytmiska ofrivilliga rörelser. Atetos innebär fördröjda rörelser i fingrar, händer och ibland tår. Korea är snabba rörelser i armar, ben och ansiktsmuskler. Ballism yttrar sig som våldsamma slungande rörelser. Dystoni är groteska rörelser och vridna kroppsställningar som beror på en konstant, onormal kroppshållning. Barn som lider av någon av dessa rörelsestörningar möter betydande utmaningar i att lära sig och fullfölja uppgifter.
Det vanligaste problemet hos barn med skador på de basala ganglierna är atetoid cerebral pares. Barn med denna diagnos har oftast tremor och dystoni. De rör sig ständigt, typiskt med slingrande, vridande rörelser, och har svårt att kontrollera och koordinera sina rörelser (Ontario Federation for Cerebral Palsy).
Barn med atetoid cerebral pares har i allmänhet normal eller övergenomsnittlig intelligens, eftersom endast de basala ganglierna är skadade medan resten av hjärnan fungerar som vanligt. Ett barn vars hjärna i övrigt fungerar normalt kan alltså vilja göra något som kräver flytande, sekventiella rörelser – men lyckas inte, eftersom det inte kan koordinera sina rörelser. Detta skapar stark frustration hos barnet, eftersom kroppen inte fysiskt kan göra vad hen vill.
Ironiskt nog förvärras symptomen vid atetoid cerebral pares när stressnivåerna är höga. Avslappningstekniker, som yoga, används därför för att hjälpa dessa barn kontrollera vissa av sina rörelser.
De basala ganglierna spelar en avgörande roll för vår rörelsekontroll och förmåga att automatisera rörelsemönster. Skador på detta område hos barn kan leda till akinesi, bradykinesi, olika former av ofrivilliga rörelser samt atetoid cerebral pares. Med rätt stöd, träning och avslappningstekniker kan dock många barn lära sig att hantera sina symtom och utvecklas så bra som möjligt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online